Per Ekerholm är naturskyddshandläggare och biolog vid Länsstyrelsen i Kronoberg och det är han som ofta får svara på allmänhetens frågor när det gäller hur man ska hantera en orm i sin villaträdgård.
– Jag får många samtal så här års från oroliga människor som har fått in en orm i sin trädgård som vill få bort ormen därför att barnbarnen kommer på besök till helgen, säger Per Ekerholm.
Vilka regler är det som gäller
Det är många frågor om vad man får och inte får göra när det gäller ormar i sin trädgård. I den svenska faunan finns det två olika ormar, snok och huggorm. Båda är enligt Artskyddsförordningen fridlysta, men trots det gäller lite olika regler.
Snoken får man inte ens röra. Huggormen bör flyttas långt. I klippet ovan berättar Per Ekerholm mer om vilka regler som gäller.
Hur känner man igen en huggorm
En huggorm känns igen på att den har en kattlik pupill och nästan alltid ett zickzack-mönster på ryggen. Den är även kraftigt byggd och är omkring 70 centimeter lång.
En snok däremot är slank, har en rund pupill och nästan alltid två gula fläckar i nacken. Det finns även huggormar som är svarta som en snok och då är det genom att titta på ormens pupill som man ser vilken art det är.
Om man känner sig osäker om hur man ska flytta en huggorm så kan man få hjälp av Smålands herpetologiska förening som flyttar ormen.
Till sjukhus vid bett av huggorm
Vad ska man göra om man blir biten av en huggorm?
– För de flesta är ett huggormsbett inte farligt, men vissa kan ju vara allergiska mot giftet och då kan det vara fara för livet. Men om man är allergisk eller inte vet man ju inte förrän man blivit biten. Därför ska man alltid åka direkt till sjukhus, säger Per Ekerholm.
Vad står det i lagen
I artskyddsförordningen står det gällande bland annat ormar att man inte får döda, skada eller på annat sätt samla in exemplar och att ta bort eller skada ägg, rom larver eller bon.
Undantag från paragrafen är att huggorm får flyttas och i vissa fall dödas om det inte är möjligt att fånga ormen och att det inte finns någon annan lämplig lösning.
Källa: Artskyddsförordningen
