Ingvar Kamprad och Sven-Erik Bucht träffades för första gången 2003. Bucht var på den tiden kommunalråd i Haparanda i Norrbotten och bestämde sig för att anmäla sig till ett seminarium där han visste att möbelgrundaren skulle närvara. Målet: Att övertyga Kamprad om att Haparanda, på den svensk-finska gränsen, skulle vara den idealiska platsen för ett möbelvaruhus.

– Innan jag lärde känna honom visste jag att han var en oerhört duktig entreprenör – en väldsentreprenör, men när man kom närmare honom såg man också en annan person. Det fanns en enorm värme. Ingvar brydde sig alltid om den lilla människan och frågade alltid om hur personer han hade mött och hur de mådde.

Övertalningskampanjen lyckades och 2006 öppnades varuhuset i hård kamp med andra norrländska orter. Men kontakterna mellan Kamprad och Bucht slutade inte där. De mynnade ut i en livslång vänskap och när Bucht utsågs till statsråd var Kamprad en av de första att gratulera. I en intervju med SvD Näringsliv sa han;

– Det skulle vara svårt att göra ett bättre val än gamle trogne vännen Sven-Erik.

Bucht beskriver en enkel man som inte ville förhäva sig

– Vi diskuterade aldrig partipolitik, men han hade ett enormt hjärta för den lilla människan. Han satsade på många olika hjälpprojekt ute i världen, till exempel vaccinationsprogram i utsatta länder, men det ville han inte prata så mycket om. Många av de här sakerna gjorde han helt anonymt, säger Bucht och fortsätter;

– Hans hjärta brann för den svenska landsbygden men också här för den lilla människan. Han hade många tankar på att utveckla svensk äldreomsorg och var noga med att det måste finnas någon som håller de äldre i handen.