– Jag vill jobba på ett boende för barn som har det svårt, säger Anna.
När Anna var fem år dog hennes mamma hemma i Rumänien. Då flyttade hon, pappan och hennes storebror till Sverige eftersom Annas storasyster bodde här sedan länge och var gift med en svensk man. De hamnade då i Ljungby där Anna fick börja i skolan.
– Jag började nollan här i Sverige. Då lärde jag mig svenska och alla ämnen och så.
Flera år utan skolgång
När Anna skulle börja fjärde klass flyttade hon med sin pappa och storebror och hans familj till Norge. Där gick hon inte alls i skolan under de första åren, utan var bara hemma med broderns fru och deras lilla dotter.
– Det var ganska tråkigt att bara sitta hemma hela dagarna och inte ha någonting att göra, säger Anna.
Till slut fick Anna börja i skolan även i Norge. Men efter bara ett halvår var det åter dags att flytta. Nu hamnade familjen i Stockholm där de inte hittade något annat boende än en bil. Då valde pappan att skjutsa Anna till hennes syster i Ljungby. Hon flyttade in hos systern och började i skolan igen.
– Det var jätteroligt, jag hade ju alla mina vänner här. Jag hade typ allt här. Jag hade ingenting i Norge egentligen.
Flyttat runt – hamnade i en bil
Men Anna och hennes syster kom inte överens och efter ett år kunde Anna inte längre bo kvar där. Efter det har hon flyttat runt igen. Under den här tiden har hon delvis haft hjälp från socialtjänsten men också i perioder varit hänvisad till att bo med sin pappa i en bil. Själv menar att Anna att det var när familjen flyttade till Norge som hennes trygghet slogs i bitar.
– Sedan dess har det bara blivit upp och ner och fram och tillbaka.
Hur hade du velat ha det?
– Som alla andra ungdomar har det, att de inte behöver tänka så mycket, som kan känna att de har någon.