”Anna” var femton år när hon förra sommaren sökte hjälp hos individ- och familjeomsorgen i Ljungby. Den plats hon hade haft på ett av kommunens HVB-hem hade sagts upp under tiden som hon hade varit på en resa, och nu stod hon utan både boende och försörjning.
Socialchefen i Ljungby, Magnus Wallinder, vill inte uttala sig i det enskilda fallet, men säger att det kan finnas många olika anledningar till att en plats sägs upp.
– Om man är placerad på ett HVB och lämnar HVB och behovet av insats inte bedöms finnas längre så kan mycket väl en placering avslutas, säger han.
Inte skäl att avsluta insatsen
Men enligt Katrin Westlund, som är jurist på Socialstyrelsen, så är en resa i sig inte ett tillräckligt skäl för att avsluta en insats. I alla fall inte så länge behovet av stöd finns kvar. Och när Anna kom tillbaka från resan kunde hennes pappa fortfarande inte försörja henne, och han hade fortfarande inget annat boende än en bil. Katrin Westlund säger också att en kommun är skyldig att ge de som vistas där stöd i ett akut läge.
– Kommunen har det yttersta ansvaret säger man för de som vistas i kommunen. Och även om man inte har rätt att vistas i Sverige så handlar det om att man de facto finns i kommunen. Och då handlar det om den akuta situationen här och nu, säger hon till SVT.
Flyttade in i bil
Men Anna fick alltså ingen hjälp, och tvingades i stället flytta in sin pappas bil i Stockholmstrakten. När skolan sedan började igen på hösten slog lärare och skolsköterska larm till socialen i Ljungby om Annas situation. Men socialtjänsten hänvisade till att Anna inte längre befann sig i Ljungby och att de därför inte hade något ansvar för henne. Men enligt Katrin Westlund har Ljungby andra skyldigheter i ett sådant läge.
– De har naturligtvis skyldigheter att göra en orosanmälan till den kommunen där barnet faktiskt vistas, den kommun som har ansvaret för att ge de här akuta insatserna, säger Katrin Westlund.
Skyldighet att efterforska
Men i de handlingar från socialtjänsten som SVT har tagit del av, finns det inga uppgifter som pekar på att Ljungby försökte ta reda på var i Stockholm Anna fanns. Och även om Magnus Wallinder inte vill uttala sig om det enskilda fallet, håller han med om att det finns en skyldighet att efterforska.
– Det låter vid ett första påseende som att man i rimlighetens namn tar reda på mer och försöker få reda på på vilken kommun man ska kontakta i det läget, och lämna in en anmälan, säger han till SVT Nyheter.