Staffan Moberg, jurist på Svensk Försäkring, avfärdar i många delar Konkurrensverkets kritik mot branschen.

– En människa kan tala om var den har ont, men med djuren vet vi inte riktigt hur de mår. Det innebär att försäkringsbolagen blir väldigt mycket mer försiktiga, är min tolkning. Det innebär att det blir väldigt många fler klausuler man tar in i det här, säger han.

Olika risker för olika raser

Dessutom har varje specifik hundras ofta en högre risk för vissa sjukdomar eller problem, vilket försäkringsbolagen enligt Staffan Moberg måste ta med i beräkningen.

– Om det är en ras som exempelvis har mycket problem med sina öron så tar försäkringsbolagen hänsyn till detta i premiesättning och villkor.

Att konsumenterna upplever att det är svårt att byta försäkring när ens husdjur blir äldre, kan delvis förklaras med att det inte finns någon så kallad kontraheringsplikt inom djurförsäkringar. Det innebär att försäkringsbolagen kan neka att teckna försäkringar som innebär en hög risk.

Konkurrensverket pekar på att det skapar en inlåsningseffekt. Men även det är naturligt menar Staffan Moberg.

– Inlåsning är ett problem, men det är utifrån att det ofta är när något har hänt som man vill byta försäkring. Det nya försäkringsbolaget vill ju skydda sig mot just det som redan är känt.

Ligger utanför det grundläggande konsumentskyddet

Han pekar också på att det från regeringshåll slagits fast att djurförsäkringar ligger utanför det grundläggande skyddet för konsumenten. Att det därför är naturligt att de inte omfattas av kontraheringsplikten.

– Rent försäkringsmässigt är djur att betrakta som en sak, som egendom. Det går inte att jämföra med personförsäkringar. Djur är en sak och betraktas i lagstiftningen som en specialförsäkring. Även om vi mer och mer går mot att vi ser dem som familjemedlemmar så är de i juridisk mening våra ägodelar, säger Staffan Moberg.