I Kålsö naturreservat på Mörkö utanför Södertälje ser det ut som det brukar i den svenska naturen i april. Torrt gräs, barrträd och bruna löv. Någon enstaka fågel hörs.
Men i sällskap med Andreas Hansen, mer känd som Andris Fågelsviskare, får platsen nytt liv.
På stigen ser han spår av grävlingstassar, linden har fått knoppar, en kronhjort har tuggat på ett träd, under löven skymtar svalörtsblad och vildsvin har gnidit in sig med kåda.
Kvitter från människa och fågel
För att inte tala om fåglarna. Andris detekterar var och en och det blir tydligt att fågellivet är rikt.
– Vi hör mest bofink, talgoxe, blåmes, ringduva och nötväcka här, säger han.
Och Andris visslar och kvittrar. Plötsligt har han hoppat upp på en gren i en stor gran och koltrasttoner ljuder därifrån.
– När jag härmar en fågel känner jag mig som den fågel jag härmar, säger han. Det blir mer ännu mer autentiskt när man står på en trädgren så här. Då känner jag verkligen hela fågelkroppen i mig själv.
Det var inte så att föräldrarna eller någon annan i omgivningen var särskilt naturintresserad. Utan Andris beskriver att han föddes med en stor dragning till skogen och djuren.
– Det är något ursprungligt med det. Det är en stark känsla i mig att naturen är något som är sant på riktigt.
Hur känns det att vara i skogen?
– Det känns mycket. Och det är inte bara att jag känner mig lugnare utan också mer levande på alla sätt och vis och mycket livsglädje vaknar. Jag känner mig väldigt hemma, att jag är i mitt habitat, säger Andris.
I Järnatrakten finns likasinnade
Under de tidiga ungdomsåren umgicks han inte gärna med människor.
– När jag var yngre hade jag inställningen att ”usch människor bara förstör”. Jag kände inte att jag kunde hitta människor som kunde förstå mig över huvud taget.
Men nu är det just människorna som fört honom till Järna med omnejd.
– Här finns människor som ”connectar” med naturen på ett djupare plan, säger han.
Även arg och orolig
Samtidigt som naturen gör honom lugn kan en skogspromenad också väcka ilska och oro.
– Om man jämför med när jag var tonåring och började springa i skogen så har antalet fåglar minskat. Det är väldigt illa ställt med den svenska skogen.
Människans negativa påverkan på naturen bekymrar honom. Men under de senaste åren tycker han sig se att utvecklingen håller på att vända.
– Jag hoppas det. Jag upplever att människor vaknar mer och mer hela tiden. Även om det har gått väldigt mycket åt fel håll så håller det nu på att svänga. Fler och fler inser att vi behöver ställa om.
”Fler vill leva primitivt”
I föreningen Naturliv som Andris är med i märker han av att många också vill komma ut i naturen.
– Fler och fler vill leva primitivt och lära sig hur man klarar sig i natuen.
Andris lever billigt, på sparade pengar, och dagarna fylls av naturupplevelser. Efter att under en period ha bott i ett litet hus på Mörkö är det i dagarna dags att flytta ut i skogen. Det gör han varje vår.
Där bor han under en presenning med sovsäck och liggunderlag och ibland myggnät.
– Det känns väldigt naturligt för mig att leva så. När jag lever så blir jag som skogen, jag blir lugn, säger Andris.