Endast ett svagt ljus från en fotogenlampa lyser upp det mörka vardagsrummet.

– Nu har vi kommit till 1860-talet och den nya moderniteten är fotogenlampan, berättar Annika Ulander, antikvarie på Torekällberget.

På onsdagen höll muséet kvällsöppet för att skildra vårt förhållande till ljus och mörker, då och nu.

Ljuset har fått ny funktion

– När vi tänder levande ljus nu är det mer ett mys-ljus. Vi tänder kanske ljusen vid sidan av det vardagliga livet för att markera att vi är lediga. Men på 1800-talet var det ofta det enda ljuset man hade i hemmet och man hade kanske inte heller hade samma relation till ”trivsel-ljus” som vi har idag, säger Annika Ulander.

Catrin Nygård, som är värd på Torekällberget, sitter i en soffa och syr framför fotogenlampan.

– Man tände inte fotogenlampan förrän det var absolut mörkt. Då tände man bara en lampa som familjen sen samlades runt för att läsa eller arbeta, berättar hon.

Bara snälla spöken

Trots små ljuskällor var det påtagligt mörkt i det gamla 1800-tals hemmet.

– I ett sådant här gammalt hus så knäpper det och knakar, man blir lite mörkrädd så här på hösten, säger Annika Ulander.

Men hon försäkrar sig om att det bara ska finnas snälla spöken i huset.

Har du sett något spöke här?

– Jag har sett skymten av någonting, men jag vet inte vad det var.