Caféer för personer med demens är inte så vanliga i Sverige. Men i Flen finns idag två stycken, ett i centrala Flen som startade för nio år sedan  och ett som nyligen öppnades i Malmköping.  Båda har öppet en dag varannan vecka.

– Vi pratar och fikar. Deltagarna stöttar varandra och fungerar som resurser för varandra, säger Birgitta Wallström, som är demenssamordnare i Flens kommun.

Solveig Eriksson besöker caféet i centrala Flen så ofta hon kan.

– Om man kommer hit och är lite nedstämd så varar det inte så länge. Alltid är det någon som är på bra humör och babblar lite. Det blir skratt och det blir trevligt helt enkelt, säger Solveig Eriksson.

– Just det där att man vågar prata precis hur som helst. Det gör inget om jag tappar lite ord. Det kanske bara blir roligt och då skrattar vi åt det i stället, säger Irene Ekström, som fick sin demenssjukdom 1997.

Varför är det så ovanligt med den här typen av caféer?

– Ofta koncentrerar man sig på att ge anhöriga stöttning, men den som har sjukdomen behöver också stöttning, men kanske på ett annat sätt än anhöriga behöver, säger Nina Rolf som är demenssamordnande sjuksköterska i Flens kommun.