Under året har Landstinget Sörmland haft en särskilt satsning på några stora kroniska patientgrupper. Det handlar om patienter som har hjärtsvikt, kronisk lungsjukdom, diabetes och demens.

– Vi jobbar mycket med kontinuitet, att man vet vilken sköterska man ska ringa och vi försöker ha en läkarkontakt om det är möjligt. Vi ska låta våra kroniker ta den plats de behöver i primärvården. Det är så lätt att man fokuserar på den vård som behövs samma dag och inte på dem som har en kronisk sjukdom, säger Aina Nilsson, divisionschef för primärvården i Landstinget Sörmland.

Ordnar olika aktiviteter

På grund av den här satsningen fick årets hälsovecka, som startar på måndag, temat ”Ett gott liv med kronisk sjukdom”.

Alla landstingets vårdcentraler ordnar olika aktiviteter med fokus på friskvård, ett lättare liv och vad man kan göra själv för att påverka sin vardag.

Det blir bland annat aktiviteter som promenader, yoga, mindfullness, stolsgympa, hälsocafé och familjeträning.

”En ny verklighet”

Dessutom har föreläsare bjudits in. Eva Helmersson kommer att prata om hur det är att leva med den neurologiska sjukdomen MS, Multipel skleros. Hon fick sin diagnos på 90-talet.

– Först förnekade jag det väldigt mycket. Jag gjorde allt för att kämpa emot och tänkte att nu får jag inte bli sjuk. Men när jag väl accepterade min sjukdom blev det lättare att leva. Att acceptera handlar inte om att ge upp, utan kanske att man utgår från en ny verklighet, säger hon.

Hon brukar åka runt till olika landsting och berätta om sin vardag och vad hon gör för att komma bort från negativa tankar.

Har anpassat sig

– Du ska fokusera på det som är bra och det du kan, i stället för att bli arg och sörja det som du inte kan. Det handlar väldigt mycket om att inte bli bitter och arg.

Men Eva Helmersson menar också att det är viktigt att tillåta sig själv att vara arg när det känns jobbigt. Bara man hanterar det på rätt sätt.

Själv tycker hon inte att sjukdomen påverkar henne särskilt mycket längre.

– I dag är det som vilken dag som helst. Jag återhämtar mig mellan attackerna, men jag lever varje dag med smärta, fatigue och balanssvårigheter. Jag kan inte cykla längre eller gå i högklackade skor, men det känns som petitesser. Det finns så mycket mer man kan förlora.