SVT och flera medier rapporterade i början av februari om att människor bosatta på särskilda boenden som smittats av covid-19 hade dött ensamma under coronapandemin.

Bakgrunden till att det blev en nyhet var att Ivo hade granskat ett antal boenden i Sverige. I Sörmlands län fick Eskilstuna och Katrineholm kritik för att äldre lämnats i livets slutskede och senare påträffats döda.

Men det är inte ovanligt att den som är gammal och lever på ett särskilt boende inte har någon vid sin sida vid dödsögonblicket.

Inte obligatoriskt

Det är Svenska palliativregistret som tillgängliggör den statistiken efter att respektive boende rapporterar in data om dödsfall.

Det är inte obligatoriskt att fylla i denna data, men täckningsgraden är relativt god. Som exempel dog det 869 personer på särskilt boende i Sörmland 2019 och hos palliativregistret finns 641 fall registrerade, det motsvarar 73,76 procent av alla fall.

Av de 641 personer som registrerades var det 110 personer, eller 17,2 procent, som var ensamma vid dödsögonblicket.

2012 var det 10,8 procent som avled ensamma på särskilt boende. Så här har utvecklingen sett ut år för år sedan dess.

Det kan finnas flera skäl till att det varit fler som dött ensamma de senaste åren jämfört med 2012–2014.

Gör olika

Enligt personal vi varit i kontakt med har äldreboenden olika förhållningssätt till att kalla in extrapersonal när någon brukare är nära att dö. Det finns på vissa håll en uppfattning om att det inte är lika vanligt att man gör det i dag jämfört med hur det var tidigare.

– Man kan bli nekad av en chef eller en sjuksköterska om man lyfter frågan, säger en sjuksköterska som arbetar på ett särskilt boende i Eskilstuna.

Men upplevelsen skiljer sig åt på olika boenden. En undersköterska på ett annat särskilt boende i Eskilstuna säger att rutinerna är tydliga.

– Om anhöriga inte kan vara där så sätter man in en extra resurs.

Fragmentisering av äldreomsorgen

Ingmar Skoog som är professor vid Centrum för åldrande och hälsa vid Göteborgs universitet menar att det speglar en allmän fragmentisering inom äldreomsorgen.

– Ofta är det väldigt olika linjer på olika ställen och just chefsskapet har en väldigt stor betydelse för hur de äldre på boendena blir omhändertagna, hur personalen trivs och hur man arbetar med de äldre, säger han.

Vissa dör ensamma – när det blir det ett problem? Hör professor Ingmar Skoog resonera i videoklippet ovanför.