”Sara” är inte ensam. Vi har pratat med omsorgspersonal på flera boenden som vittnar om att ribban ligger högre nu än tidigare för när man kallar in extrapersonal.

– Vi får strida mer för att de inte ska behöva dö ensamma, säger en mångårig undersköterska.

Anhöriga kan påverka

En annan menar att det är ihärdigheten hos de anhöriga som är den avgörande faktorn.

– Enda gången som man får in vak är om de är påstridiga. Förut satt det alltid en där. När man ansåg att någon var nära döden satt en person där och var närvarande.

Ingen som vi varit i kontakt med vill framträda med namn. Rädslan för repressalier är stor.

– Mina kollegor har erfarenhet av det. Man blir mindre populär och får inte samma löneutveckling som man hade fått annars. Man kan anses vara illojal mot arbetsgivaren när man berättar om det här men jag tycker tvärtom att jag är lojal mot mina arbetskamrater och mina brukare, säger ”Sara”.

”Inga restriktioner”

Men upplevelsen skiljer sig åt på olika boenden. En undersköterska på ett annat särskilt boende i Eskilstuna säger att rutinerna är tydliga.

– Om anhöriga inte kan vara där så sätter man in en extra resurs. Men jag vet att det ser annorlunda ut på olika boenden.

Enligt Johan Lindström, som är chef för vård och omsorgsförvaltningen, är det inte ekonomin som avgör om vak sätts in.

– Det är inte min uppfattning och det finns inga restriktioner mot att ta in vak vid de här tillfällena och självklart är det lika viktigt att det sätts in även nattetid, säger han.