Från värmlänning till sörmlänning

Uppdaterad
Publicerad
Krönika ·

För lite mer än ett halvår sedan flyttade jag ifrån platsen där jag spenderat större delen av mitt liv – Kristinehamn i Värmland.  

Nu har Sörmland blivit mitt nya hem. Det är här jag numera lever och arbetar. Jag har blivit sörmlänning, men hur är man då egentligen? 

Frida Johansson

reporter

För mig har det alltid varit så självklart, jag är värmlänning och jag kan räkna upp hundra saker som är typiskt värmländska. Även om det inte är allt som stämmer så kan jag nog erkänna att jag i alla fall lyssnar på Sven-Ingvars i smyg och att jag är ganska go och glá. 

Men här i Sörmland är det inte lika tydligt. Jag har verkligen försökt komma på något och försökt få andra att komma på det, finns det något typiskt sörmländskt? 

Jakten på det typiskt sörmländska

Jag menar, vi hör ofta personer presentera sig som norrlänningar eller kanske smålänningar. Och då tänker vi genast på något. Vi “vet” att smålänningar är snåla och att norrlänningar är lugna. Vi vet att spettekaka är typiskt skånskt och att folkdräkten är lite extra het i dalarna.  

Men jag har aldrig hört någon presentera sig som sörmlänning. Kanske är de blyga, eller kanske är det bara väldigt få som identifierar sig som just sörmlänningar. 

“Men varför måste vi placera in alla i fack”, kanske du tänker. Jag har väl inget smart svar på det. Men jag kan som värmlänning känna både stolthet och samhörighet när jag hamnar i facket värmlänning. Och det är just det jag söker. Jag ska bli en del av en ny plats och vill känna att jag hör till. 

Så då är frågan: Vad är typiskt sörmländskt?

Hur pratar man, vad äter man och vad har man på sig?

Det ska jag allt ta reda på!

Det här är en krönika

Reflektionerna är skribentens egna. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §8 att ”kommentera och belysa händelser och skeenden”.

Jakten på det typiskt sörmländska

Mer i ämnet