Situationen i Sveriges till ytan fjärde största sjö är komplicerad.
Å ena sidan gör det fosforrika vattnet att yrkesfiskarna tar upp mycket fisk. Å andra sidan skapar det algblomning som kan vara farlig för människor.
Många kommuner delar på sjön
Hjälmaren delas mellan de fem kommunerna Eskilstuna, Katrineholm, Vingåker, Örebro och Arboga.
Enligt en ny rapport från IVL Svenska Miljöinstitutet och Naturvatten i Roslagen, är det svårt att få bukt med övergödningen, eftersom så många kommuner tillsammans släpper ut ämnen i vattnet.
– Ett annat problem är ”internbelastning”, alltså att fosforet binds i sjöbotten och stannar kvar där, trots att de stora reningsverken har blivit bättre på att rena vattnet, säger Ingegerd Oberg, ordförande i Hjälmarens vattenvårdsförbund.
Förslag på metoder
Rapporten tar upp flera förslag på åtgärder, till exempel att ta upp stora mängder fisk som innehåller fosfor, tillföra aluminiumsalt eller att muddra.
Men bara muddringen bedöms kosta cirka två miljarder kronor.
– Metoderna är dyra och resurskrävande. De kanske gör sjön bra, men det kan i sin tur skapa problem någon annanstans för miljön. Ett exempel är alla transporter av aluminiumsaltet som skulle krävas till och från sjön, säger Ingegerd Oberg.
Har du något exempel på vad man kan göra istället?
– Vi provar just nu i sjön Öljaren att göra en slamsugning för att se om vi kan använda slammet på jordbruksmark istället.
Odlar inte intill sjön
Från lantbrukets sida, jobbar man hårt med att minska fosforutsläppen.
– Vi odlar inte ända intill vattnet och då kan det inte heller rinna ut fosfor på samma sätt i sjön, säger lantbrukaren Lennart Palm.
Innan årets slut ska Hjälmarens vattenvårdsförbund ha klart en slutrapport över vad deras medlemmar vill att man ska göra med sjön.
– Sen återstår att söka pengar hos kommuner och företag, och eventuellt tillstånd hos miljödomstolen, säger Ingegerd Oberg.