Riksantikvarieämbetet anordnade nyligen ett seminarium som handlade om k-märkning – ett ämne som engagerar många. En vanlig uppfattning är att det bara är det vackra som skyddas medan andra blir upprörda när fula miljöer k-märks, eller kulturminnesmärks, som det egentligen heter.

-Man k-märker inte bara det fina, utan även byggnader och miljöer som har haft stor betydelse för samhällets utveckling och samhälleliga fenomen, säger antikvarie Tomas Örn till ABC.

Hatat av många

En sådan plats är Sergels torg – hatat av många, älskat av andra. En annan sådant plats är Brunkebergstorg som nyligen röstades fram som Stockholms fulaste plats, medan andra vill k-märka det. Men vad är egentligen syftet med att k-märka?

-Dels är det att bevara byggnaden eller miljön för framtiden. Men det är också att berätta för samtiden om platsens betydelse, säger Tomas Örn.

Men är det inte ett väldigt subjektivt tyckande?

-Nej, jag tycker inte det. Det är en analys av en plats i förhållande till ett samhällsfenomen. Och då kan det inte bli subjektivt på det sättet att jag personligen tycker och bestämmer.

På seminariet diskuterades även att synen på byggnadsminnen förändrats över tid, allt kan ju inte bevaras, ett urval måste göras.

-Jag tror att i framtiden kommer den här typen av modernistiska miljöer att bli föremål för k-märkning, säger Tomas Örn om diskussionen kring de två torgen i centrala Stockholm.