Hipsters är framför allt ett storstadsfenomen, även om de finns lite överallt.
Utgångspunkten för detta manliga mode är dock densamma. Det handlar om att vara unik, inte som alla andra, framför allt genom att framstå som ”genuin”.
Men trots denna strävan att sticka ut är dessa män – paradoxalt nog – extremt lätta att känna igen. Alla ser likadana ut.
Hur kommer det sig?
Matematikern Jonathan Touboul vid Collège de France har utvecklat en statistisk modell som förklarar denna ”hipstereffekt”. Enligt denna modell kommer nämligen en grupp individer som interagerar med varandra och som har som uttryckligt mål att inte se ut som majoriteten, så kallade anti-konformister, i slutändan ändå se ut som de andra som strävar åt samma håll.
Tiden är förklaringen. Hipsters är för långsamma på att upptäcka nya trender.
– Då kommer de fortsätta att göra samma val och således fortsätta att vara korrelerade med varandra, medan trenden över tid utvecklas som en periodisk funktion. Men detta stämmer bara så länge de är i majoritet, säger Touboul till nyhetssajten Mic.
Modellen presenteras i arXiv.
Detta är en hipster
- Den typiska hipstern är en ung, trendmedveten person i storstädernas medelklass. I Sverige förknippas den ofta med stadsdelen Södermalm i Stockholm. Typiska, stereotypa attribut är skägg, hornbågade glasögon och vintagekläder.
- Kulturen uppstod i amerikanska storstäder på 1990-talet och har sedan spridits vidare. Beteckningen är diffus och ibland lite nedsättande, eftersom hipstern uppfattas som ansträngt trendkänslig. Termen är också svår att definiera eftersom en ”äkta” hipster vanligen inte kallar sig det utan anser sig stå utanför rådande trender.
- Hipstern är mycket intresserad av mode, konsumtion och populärkultur, men är sällan politisk.
- Ordet användes redan på 1940-talet som namn på en subkultur av ungdomar som lyssnade på jazz och använde droger.