”Vi har vandrat långt...Vi har vågat allt.” Så heter teaterförställningen som just nu har turné i Stockholm. Och ungdomarna som medverkar är alla på flykt. En del har fötts i Sverige men flyttat från sina familjer och placerats i familjehem – andra har flytt krig och lämnat sina familjer bakom sig.
– Det är jättekul för ungdomar som bor i Sverige utan familj. Det är jättekul att spela här och träffa nya vänner, säger Abobaker Safi som flytt från Afghanistan.
Ville slippa oron för en stund
Det började med ett skapa-läger förra sommaren. Genom Föreningen familjehemsmöten och Tillitsverket föddes sedan en önskan om att fortsätta träffas och idén om en teaterpjäs växte fram.
– Medmänsklighet och människor är de samma över hela jorden. Vi har fötts i olika tillstånd på olika platser men egentligen har vi samma rätt till välfärd och det är en av anledningarna till att jag ville göra detta, säger manusförfattaren och regissören Sofie Wränghede som arbetat med gruppen i ett års tid.
– Ju mer man lär känna dessa människor ju mer förstår man att det är ingen som vill fly, säger hon om de ensamkommande flyktingbarnen.
Flydde från kriget
Hasib Khowaja flydde från Afghanistan till Sverige 2015 när Sverige öppnade sina gränser. Men sedan dess har läget förändrats. Idag har han fyllt 18 år och fått ett andra avslaget på sin asylansökan.
Nu återstår bara en sista chans att överklaga till Migrationsöverdomstolen och då måste han själv bevisa att Kabul inte är en säker plats för honom att återvända till.
– Jag vill stanna i Sverige och jag vill utbilda mig i Sverige, säger han.
– Jag har haft en bra familj och jag haft kompisar. Och jag vill inte förlora mina kompisar och min svenska familj, säger Hasib Khowaja.
Tvillingarna drömmer om gemensam lägenhet
Premiären i Gustavsberg är avslutad. Nu återstår en miniturné i Stockholm, sedan går resan vidare mot Kumla, Lilla Edet och Hallsberg. Men erbjudanden om fler spelplatser har redan börjat ramla in.
– Vi har bland annat blivit inbjudna att spela för ett sammankomst med Sveriges diakoner, säger Stina Balkfors som arbetar för Tillitsverket.
Tvillingarna Linn och Ewelina Brofjord bor idag i olika familjehem 20 mil ifrån varanandra, men drömmer båda om jobb inom vården efter gymnasiet. Och de vill gärna bo i en gemensam lägenhet och skaffa hund. Men banden till teatergruppen vill de behålla och ser gruppen som sin andra familj.
– Det är viktigt att en sådan här förening finns och att man känner sig som en i mängden och inte sticker ut, säger Linn Brofjord.
– Det är som en extrafamilj för mig och det känns som att, skulle någon ensamkommande bli utvisade då skulle familjen blir splittrad för då fattas en, avslutar Ewelina Brofjord.