”Här vila bröderna Nils och Bertil Bernström” står det på gravstenen på Norra Begravningsplatsen. Vilka var barnen som dog i så unga år? Fantasin sattes igång hos Astrid Lindgren, som ofta promenerade förbi stenen efter att ha besökt sin mans grav. 1973 kom så boken Bröderna Lejonhjärta. Inspirationen hade hon fått kyrkogården.

Mio min Mio i Tegnérlunden

Journalisten och författaren Anna-Karin Johansson blev nyfiken. Vilka andra fysiska platser inspirerade Astrid Lindgren? Efter att ha rotat igenom hyllmeter med arkiv skrev hon I Stockholm – en kombinerad biografi och guide över 50 platser som betydde mycket för Astrid, till exempel Humlegården där Pippi faktiskt byggde sig ett hus. Eller Tegnérlunden där idén till Mio min Mio föddes.

– Upprinnelsen till den boken var att Astrid Lindgren gick igenom Tegnérlunden varje morgon och en dag när hon gick hem satt en ensam pojke på en bänk och såg ledsen ut, säger Anna-Karin Johansson.

Dalagatan 46 hennes hem

Astrid Lindgren kallade pojken för Bo Wilhelm Olsson och hittade på att han bodde med sina elaka fosterföräldrar i huset alldeles bakom bänken. Själv bodde hon på flera olika adresser i Stockholm, men Dalagatan 46 blev hennes hem i över 60 år.

Men när hennes man dog och barnen flyttade hemifrån blev Astrid ensam kvar i den stora lägenheten – en svår omställning. Halvliggandes i sin säng fortsatte hon att skriva. En saga kom hon på när hon tittade ut genom fönstret.

– Här i Vasaparken bor Peter och Petra som tillhör småfolket. Det var här Astrid fick sin inspiration, förklarar Anna-Karin Johansson.

Karlsson i Atlasområdet

Och ett stenkast därifrån, bland skorstenar och vindskupor i Atlasområdet hoppade en annan filur omkring. Karlsson på taket hette han. Och i den enda sagan där Astrid själv finns med som karaktär utspelade sig handlingen kring Odenplan.

– Den börjar med att Astrid Lindgren kliver på en spårvagn och på den blir hon hypnotiserad av stortjuven Assar Bubbla, berättar Anna-Karin Johansson.

Tjuven på Odenplan

Assar Bubbla stjäl manuset till Pippi Långstrump, men som väl är slutar sagan lyckligt. I verkligheten var det en annan författares bok, och det var ingen tjuv som var i farten – Astrid hade bara glömt manuset. En bra historia gjordes helt enkelt ännu bättre.

Typiskt för Astrid Lindgren, som ända upp i hög ålder behöll kreativiteten och leklusten. Hon klättrade tex upp i ett träd när hon fyllt 70, till omgivningens förskräckelse.