-Det började utifrån det här med att vi är gjorda av gener och att det skulle vara så mycket som 90 procent gener som vi är gjorda av. Det tyckte jag var så läskigt för jag började tänka ”Okej, hur ser mina gener ut?”. Så började jag tänka på min släkt och fick en skräckupplevelse, haha, säger Eva Dahlgren.

Och att ingen är som hon insåg Eva Dahlgren tidigt.

-Jag var sju år. Jag har ett väldigt starkt minne av att jag helt plötsligt får den här insikten att jag är en egen människa som är skild från alla andra, från mina föräldrar och mina kompisar. Att jag är mig själv.

Fick det några särskilda följder när du insåg detta?

-Den första känslan i mig var ett vemod och en slags ensamhet. Men den andra känslan var känslan av frihet. Och kanske är det så att de känslorna har gått brevid varandra i hela mitt liv, säger Eva Dahlgren.

Tommy Bergman

tommy.bergman@svt.se