Det är få skärgårdsfrågor som är lika polariserande som synen på skarven. Fiskare, jägare och de som bor nära skarvkolonier vill ofta få ner antalet skarvar i skärgården, medan ornitologer och andra naturskyddsorganisationer anser att skarven inte ska decimeras i antal.

Länsstyrelsens nya förvaltningsplan för skarven ska tas upp i viltförvaltningsdelegationen den 12 maj, och den är redan omstridd. I planen föreslås bland annat att antalet skarvbon ska halveras från 6 000 till 3 000 till år 2030. Även jakt på skarven ska få ner antalet fåglar.

– Vi bedömer att det finns ett utrymme att minska dagens skarvpopulation på runt 30 000 skarvar i länet utan att skarvstammen slutar att vara livskraftig, säger Sara Sundin.

Flera av dem som lämnat remissvar på förvaltningsplanen har varit positiva. Bland dem finns Region Stockholm, Jägareförbundet, skärgårdsorganisationen Siko och Stockholms läns fiskarförbund. Flera av dem vill se en ännu kraftigare minskning av skarvpopulationen. Yrkesfiskarna skulle gärna se att skarvpopulationen minskas med 95 procent.

Försökt hitta en balans

Bland de kritiska finns Naturvårdsverket, Världsnaturfonden (WWF) och Stockholms ornitologiska förening, som menar att länsstyrelsen gått för mycket på skarvkritikernas linje. Stockholms ornitologiska förening kallar länsstyrelsens föreslagna halverande av antalet skarvar för ”massdödande”.

Sedan 2006 har det funnits mellan 5 000 och 6 000 skarvbon varje år i skärgården. Räknar man med fyra till fem skarvar per bo finns det varje år mellan 20 000 och 30 000 skarvar i länet. Förra året steg antalet skarvbon till nästan 7 000.

– Vi har haft en lång process med att ta fram förvaltningsplanen där berörda aktörer har fått vara med. Vissa tycker nog att vi gått för långt medan andra tycker att vi kan ta bort ännu fler skarvar, säger Sara Sundin och fortsätter:

– Vi har försökt hitta var det är lämpligt att lägga sig för att minimera skadorna och fortfarande låta skarven vara livskraftig i länet.