Peter Enell, kommunpolis på citypolisen i Stockholms stad, har god kännedom om hur tiggeriet utvecklats de senaste åren. Foto: TT/SVT

Kartläggning: Så ser tiggeriet ut i Stockholm

Publicerad

Enligt polisens uppskattning tigger ungefär 500 personer på Stockholms gator idag. Länge har polisen misstänkt att tiggeriet är organiserat men ännu finns inga konkreta bevis för att det är så i huvudstaden.

Tiggeriet fortsätter att väcka frågor och diskussioner bland privatpersoner och kommuner. I ett antal kommuner diskuteras nu ett förbud på flera platser. Enligt polisen finns idag inga belägg för att det skulle finnas kriminella nätverk bakom tiggeriet i Stockholm.

– Till största del är det organiserat i sin litenhet i familjer och släkter som åker hit och tigger och byter av varandra efter ett antal månader, säger Peter Enell, kommunpolis på citypolisen i Stockholms stad.

– Vi har sett samma folk i sex eller sju år som kommer tillbaka för att stanna i 3 månader. De löser av varandra på de här platserna som de har annekterat, fortsätter han.

Vet du mer? Kontakta redaktionen

Boplatserna ett större problem än osämja

Peter Enell ser inte några starka indikationer på konflikter mellan grupperna. Enligt polisen kan det beror på att det finns en överenskommelse om hur platserna ska distribueras.

Man ser inte heller några tydliga signaler på att det kan finnas påtryckningar som tvingar människor att tigga.

– Det är både kvinnor och män. En del plockar burkar och en del, mestadels kvinnor, tigger. Många av de träffar vi på kvällar och nätter, säger Peter Enell.

– De bor i parker och på förskolegårdar och det är det som är det stora problemet i Stockholms – att det krävs sanering för att man ska kunna ha verksamheten där på dagarna, säger han.

Få har kartlagt tiggeriet

Det finns liten forskning kopplat till tiggeriets organisation. Rapporten When poverty meets affluence, som bygger på 1 200 intervjuer i Stockholm, Oslo och Köpenhamn, finner inga bevis för att det skulle finnas organiserad brottslighet bakom tiggeriet.

Samtidigt finns ett antal fällande domar kring människohandel i samband med tiggeri. Bland annat från i december 2018 i Småland.

Tjänar mellan 600 kronor och 15 000 kronor i månaden

I SVT:s dokumentärserie ”Vi kallas tiggare” från 2016 svarar de medverkande att de får mellan 20 och 500 kronor per dag genom att tigga. Alltså mellan 600 och 15 000 kronor på en månad om man sitter på gatan varje dag. Samtidigt är minimilönen i Rumänien är 233 Euro per månad, ca 2300 kronor.

Kvinnor får oftast ihop mer än männen och summan varierar beroende på plats, person och dag. Enligt regeringens rapport Framtid sökes från februari 2016 förekommer det att tiggeriplatser säljs på flera håll i Sverige.

Polisanmälningarna ökar

Antalet polisanmälningar som rör människohandel och prositution bland tiggargruppen har ökat från nio 2013 till 55 anmälningar under år 2015 och enligt polisen finns ett stort mörkertal. I Stockholm har dock ingen dömt för brott kopplade till tiggeriverksamhet.

Tiggeriet i Sverige

Visa

De flesta tiggare i Sverige kommer från Rumänien och Bulgarien som är EU:s fattigaste länder. Dessa har varit medlemsländer i EU sedan 2007.

Under 2012 började utsatta EU-medborgare i större utsträckning än tidigare komma till Sverige. En del kom för att tigga och andra för att plocka bär eller söka arbete.

De följande tre åren ökade antalet kraftigt. Under våren 2014 beräknades antalet till 2 100 individer. I april 2015 var antalet cirka 5 000 individer. Därefter stannade ökningen av och en mindre nedgång har noterats. I november 2015 bedömdes antalet vara cirka 4 700 individer. Antalet barn i gruppen varierar, men bedöms vara mellan 70 och 100.

Majoriteten av de som tigger på gatorna i Sverige är romer som tillhör den mest utsatta folkgruppen i Rumänien och Bulgarien.

Källa: Regeringens rapport Framtid sökes

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer