Tom Nilsson är 22 år. För tio år sedan fick han diagnosen adhd. Eftersom han inte klarade av skolan hoppade han av redan i sjätte klass. Eftersom Tom skäms för sitt funktionshinder vill han inte visa sitt ansikte i tv.

Trots läkarintyg som förespråkar en placering med personal dygnet runt, medicinering, struktur och daglig sysselsättning har Tom aldrig fått någon sådan placering.

Var borta veckovis

Förra året placerades Tom i en träningslägenhet i anslutning till ett familjehem. Det slutade med att Tom lämnade lägenheten och var borta veckovis utan att personalen visste var han befann sig.

Efter detta erbjöd socialtjänsten ytterligare en träningslägenhet med boendestöd men detta har inte fungerat. Istället bor han hos kompisar, har vänt på dygnet, kan inte hålla i pengar och är deprimerad.

Trots att Tom vill till ett speciellt behandlingshem i Boden som specialiserar sig på unga vuxna med adhd, vägrar Socialnämnden. Fastän ABC har fullmakt från Tom och hans mamma att häva sekretessen vill ändå inte ordförande i socialnämnden uttala sig om Toms fall, utan bara prata om ansvar i generella ordalag.

Viktigt med fasta rutiner

Tom Nilsson och hans mamma får stöd av en expert på adhd som poängterar vikten av struktur och mycket fasta rutiner, något som personer med adhd inte klarar själva utan hjälp.

Enligt Ylva Ginsberg behöver många unga vuxna med adhd personal dygnet runt. Att bo ensam i en träningslägenhet räcker inte alltid.

Tom och hans mamma har nu överklagat socialnämndens avslag till länsrätten och har vänt sig till länsstyrelsen för granskning av hanteringen av ärendet. Fallet ska även JO-anmälas. Tom Nilsson är uppgiven och vet nu inte vad han ska göra med sitt liv.