När SVT Nyheter Uppsala träffar Peter Arnevall har han just kommit hem till huset strax utanför Uppsala efter några dagars ledighet i sommarstugan. Men helt ledig är han aldrig i dessa dagar.
Till vardags är han räddningschef på Stockholms brandförsvar, men just nu jobbar han även som sakkunnig på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB. Där hjälper han till att göra bedömningar mellan de olika bränderna och beskriva för MSB vad som händer.
– För att kunna göra det har jag ständig kontakt med räddningsledarna där ute. Jag monitorerar övriga Sverige för att se behoven och kunna sätta in nationella och internationella resurser på lämpligast ställe där de gör mest nytta, säger han.
Vill vara objektiv
För att kunna vara objektiv har han själv inte besökt någon av de aktuella bränderna.
– Om jag åker dit är det den minnesbilden som kommer att sitta fast i mitt huvud, hur det var där och då. Därför har jag medvetet beslutat att inte besöka dem.
För närvarande jobbar 400-500 personer konstant med att bekämpa de stora skogsbränderna. Det krävs ungefär tre gånger så många för att de ska kunna byta av varandra. Sedan tillkommer tusentals personer som hjälper till på plats med till exempel att rulla ut slangar och fixa mat.
– Ser man på de stora bränderna är de i princip helt beroende av alla frivilliga som kommer och hjälper till att dra slang, lant- och skogsbrukare som kommer dit med stora maskiner. De räddningsinsatserna är nästan helt beroende av den frivilliga hjälpen.
Unik situation
Hur länge till Peter Arnevall kommer att tjänstgöra vid MSB vet han inte i dagsläget.
– Normala år börjar skogsbrandsperioden nu i Sverige, men nu har den pågått sedan maj. Jag bedömer att den kommer fortsätta ett par veckor.
Hur skulle du beskriva situationen vi har i Sverige just nu?
– Väldigt allvarlig och väldigt unik. Nu har vi den här värmen och torkan över hela landet. Det gör att vår möjlighet att förstärka varandra på lokal nivå minskar eftersom alla har mycket att göra överallt. Torkan medför även belastning när det kommer till böndernas grödor och foder till djuren. Dessutom är det mycket annat som pågår i och med att det är valår. Det är väldigt mycket att göra för väldigt många. Och det är väldigt unikt, menar Peter Arnevall.