80-åriga Hillevi Brunnberg och hennes barnbarn Anton Söderberg sitter redo på farstubron vid gården i Torsätra i närheten av Balingsta. Plastslangen vid Hillevis näsa leder in i hallen där syrgasen står. Hon är alltid uppkopplad till den. Det enda undantaget är när hon tar en promenad runt huset. För varje varv måste hon stanna tre gånger och vila. Och när hon kommer till farstubron tar hon lite syrgas på samma gång.

– Det blir sämre och sämre med andningen. Så fort jag ska gå någonstans blir det flåsande, säger Hillevi Brunnberg.

Hon har också en bärbar syrgaskoncentrator som ger möjlighet till kortare utflykter med bil.

”Det blir ju inte bättre”

Första gången Hillevi Brunnberg hörde talas om sjukdomen KOL var 1998. Tidigare samma år hade hon drabbats av en hjärtinfarkt.

– Sedan låg det där i huvudet på mig, för jag kände att jag inte orkade så mycket, säger hon.

Fem år senare fick hon diagnosen.

– Det blir ju inte bättre det här utan man får bara räkna med att det blir sämre, säger Hillevi Brunnberg.

I videon ovan hör du Hillevi berätta om hur KOL påverkar hennes liv.