1100 hektar ska skannas av i Lövsta under sommaren. Det blir cirka två mil om dagen som avverkas under tre veckors tid.

– Jag visste ingenting om flyghavre innan jag började jobba här. Nu är det andra året för mig och det är ett bra sommarjobb där man känner att man gör något viktigt, säger Moa Patel, sommarjobbare på fälten i Lövsta.

Plockas upp med rötterna

Det vanligaste sättet att hålla efter flyghavren är att gå igenom alla åkrar och plocka den för hand. Som markägare är man nämligen enligt lag skyldig att hålla sina åkrar fria från flyghavren, som beter sig precis som en invasiv art, den är dock inte listad som det hos EU.

– Man kan också bespruta kemiskt, men det är mer effektivt att plocka den som vi gör här, säger Malin Reimeskog, student vid Etologi och djurskyddsprogrammet vid Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, i Uppsala.

Plockandet har gett resultat. Mängden flyghavre har minskat i Lövsta under de senaste åren, tack vare studenternas intensiva arbete.

Bryts inte ner i magen

Flyghavren sprids oftast via djurs avföring eller transporter av olika slag.

– Den bryts inte ner i magen på djuren utan följer med ut igen. Den gör alltså ingen nytta alls, säger Malin Reimeskog.

Flyghavren skiljer sig från vanlig havre bland annat genom att den har längre spröt längst ut på knopparna. Det krävs alltså ett tränat öga för att upptäcka den ”falska havren” ute i skog och mark.

– Man får verkligen ett öga för detaljer när man letar efter den här växten, säger Malin Reimeskog.

Om flyghavren sprider sig så kan det få stora ekonomiska konsekvenser för jordbruket, då markägarna går miste om sina grödor. I ett större perspektiv skulle detta också kunna innebära att tillgången till vissa grödor skulle minska för konsumtion för gemene man.