25-åriga Jesper Johansson är döv sen födseln och har en lätt utvecklingsstörning. Han är fullt teckenspråkig och ser det som sitt förstaspråk. De senaste tre åren har han gått på Mogårds folkhögskola i Finspång. Den är specialiserad på personer som är döva och har ytterligare någon utvecklingsstörning eller handikapp. Där gjorde Jesper praktik, fick undervisning och kunde umgås med döva på fritiden. Men sista september flyttade han hem till sina föräldrar i Harbo, i Heby kommun.
– Det finns inte så mkt att göra här för mig. Det finns en affär, jag har inga kompisar. Det jag kan göra är att rasta hunden, säger Jesper Johansson till ABC.
Heby kommun sa nämligen upp avtalet med Mogårds folkhögskola. Eftersom Jesper går under LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, har han rätt att få vissa insatser från kommunen. Därför har kommunen istället erbjudit plats på ett gruppboende och daglig verksamhet i Östervåla. Men Jespers mamma, Tina Jansson, som också är hans gode man, anser att det inte är tillräckligt.
– Där finns ingen som kan teckenspråk. Och då går han bakåt i utvecklingen om han inte får fullt teckenspråk. Och likaså kompisar och fritidsaktiviteter. Enligt språklagen har han rätt till att vara i teckenspråkmiljö.
Språklagen är dock bara en ramlag och lite oklar när det gäller dövas rättigheter. Men i juni kom en vägledande dom rörande en döv kvinna med Downs syndrom i Västsverige. Hennes hemkommun ville inte betala för Mogårds folkhögskola, men en domstol slog fast att hon hade rätt till en teckenspråkig miljö. Men Heby kommun anser att de bara behöver erbjuda teckenspråk enligt LSS.
– Vi kan ju enbart garantera att det tillhandahålls i de aktiviteter eller den verksamhet som vi har skyldighet att förse personen med. Det här sociala kan vi inte påverka från vår sida.
– Jag mår jättedåligt, befinner mig i en kris. Kommunen har makten över mig, men vi ger inte upp. Vi kämpar vidare, säger emot. För jag behöver teckenspråksmiljö, säger Jesper Johansson.
Märta Hulth
märta.hulth@svt.se