De fyra olika sätten markeras med en varsin siffra. Den står först i den stämpel som finns på varje ägg. Inom parentes ser du hur stor del respektive produktionssätt utgör i Sverige.

0 = Ekologisk produktion (16 procent)

Plus: Gruppstorleken är mindre med max 3.000 djur per avdelning. Hönorna får vistas ute, men det är tillåtet att ha dem inomhus vintertid. De har större möjlighet att få utföra naturliga beteenden utomhus.

Minus: Hönorna ska ha ett ekologiskt foder och det är svårare att få till ett foder som innehåller det hönan behöver. Fiskmjöl är en lösning, men det är ändå svårt att få till ett bra foder. Dessutom bidrar det till utfiskningen.

Ekologiska hönor löper lite större risk att drabbas av sjukdom och att bli tagna av rovdjur.

1 = Frigående utomhus (3 procent)

Plus: Hönorna har tillgång till utevistelse dagligen året om. De hönor som väljer att gå ut har möjlighet att utföra ännu fler beteenden.

Minus: Viss andel av hönorna blir tagna av rovdjur. Hönsen löper större risk att drabbas av smittor.

2 = Frigående inomhus (65 procent)

Plus: Stor ströbäddsyta att röra sig över, vilket medför att de kan utföra fler beteenden och får ett starkare skelett.

Minus: Gödslet blir delvis kvar hos djuren och samlas i ströbädden, vilket ökar risken för parasiter och sjukdomar. Den stora gruppstorleken på runt 20.000 djur kan medföra fjäderplockning som får stora konsekvenser.

3 = Burhöns  (16 procent)

Plus: Naturlig gruppstorlek på åtta till tio djur som gör att hönsen etablerar rangordning. Hönorna separeras från sitt gödsel vilket minskar risken för sjukdomar och parasiter samt medför bättre luft i stallet.

Minus: Begränsad rörelseyta. Kan inte utföra lika många beteenden som en höna som går fritt.

Källa: Helena Wall, professor i fjäderfäproduktion vid Sveriges lantbruksuniversitet.