Sedan den nuvarande terrorlagstiftningen infördes 2003, som en följd av terrorattentaten i USA den 11 september 2001, har en handfull personer åtalats för terrorbrott i Sverige.
Säpo har tidigare hävdat det är inte antalet åtal och domar om terrorbrott som avgör hur effektiv terrorbekämpningen är utan säkerhetspolisens förmåga att förebygga och förhindra terrorhandlingarna innan de sätts i verket och brotten fullbordas.
Dömdes för förberedelse
I somras dömdes en 20-årig man, mot sitt nekande, till fem års fängelse för förberedelse till terroristbrott. Domen var bland den första i sitt slag.
Mannen dömdes för att ha skaffat en tryckkokare, ljusslinga, stålkulor, aceton och andra föremål för att tillverka en splitterbomb som han skulle använda för att genomföra ett terrorattentat. Förutom de beslagtagna föremålen hade mannen instruktioner om bombtillverkning och propagandamaterial från IS.
Dessutom försökte han vid två tillfällen i juni 2015 att ansluta sig till IS, men stoppades i Turkiet. Vid båda tillfällena reste han iväg med kort varsel, på enkelbiljett, efter att ha tagit ut en stor summa pengar.
Mannen överklagade först tingsrättens dom, men drog sedan tillbaka överklagandet. Hans försvarare ville inte svara på varför överklagandet togs tillbaka.
Lagstiftningen
Terrorlagstiftningen har under åren kritiserats för att vara för vag, inte tillräckligt strikt och svår att tillämpa. Under våren 2016 initierade inrikesminister Anders Ygeman (S) en översyn av den rådande lagstiftningen. Detta kort efter att ytterligare kompletteringar gjordes då så kallade terrorresor blev olagliga.
Lagskärpningen innebar att den som reser utomlands i syfte att begå eller förbereda terrorbrott kan nu dömas till fängelse. Kompletteringen av lagstiftningen gjorde det också möjligt för polisen att ta till hemliga tvångsmöjligheter som övervakning och avlyssning om en förundersökning om brott inletts.
Kompletteringar
Den nya lagstiftningen breddade också förbudet mot att finansiera organisationer som begår terrorbrott. Även passlagstiftningen skärptes under samma period, då antalet tillåtna uttagna pass under en femårsperiod minskade till tre. Den nya lagen innefattade också en skärpning av lagstiftningen mot finansiering av terrorverksamhet.
Tre lagar reglerar lagstiftningen mot terror:
- Lag om straff för terroristbrott
- Lag om straff för offentlig uppmaning, rekrytering och utbildning avseende terroristbrott och annan särskilt allvarlig brottslighet
- Lag om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall
Flera verktyg
Lagen har en katalog med grundbrott som redan är straffbara, till exempel mord och allmänfarlig ödeläggelse. För att kvalificera exempelvis ett mord som terrorbrott krävs uppsåt att allvarligt skada en stat eller injaga allvarlig fruktan hos en befolkning eller en befolkningsgrupp.
Det kan även handla om att tvinga exempelvis svenska myndigheter att vidta eller avstå från att vidta en åtgärd.
Att allvarligt destabilisera eller förstöra grundläggande politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturer i en stat eller i en mellanstatlig organisation kan också utgöra ett terroristbrott.
Maxstraffet för terroristbrott är livstids fängelse. För försök, förberedelse eller stämpling till terroristbrott döms enligt brottsbalken. Det gäller även underlåtenhet att avslöja eller förhindra terroristbrott.
Flertalet av dem har under årens lopp reviderats och uppdaterats.
Regeringen utredningen av den rådande lagstiftningen förväntas vara klar 2018.
Handlingsplaner
Samtliga Sveriges 290 kommuner har enligt den nationella Samordnaren mot våldsbejakade extremism en kontaktperson som leder det förebyggande arbetet i respektive kommun.
Enligt samordnaren har också kommunerna tagit stora kliv framåt, även om det för vissa gått långsammare än andra. Uppsala kommun var till exempel förhållandevis sena med att klubba igenom en handlingsplan mot våldsbejakade extremism. Policyn klubbades igenom under hösten 2016.
Samordnaren är en genomförandekommitté som har till uppdrag att initiera konkreta åtgärder mot våldsbejakande extremism. Det förebyggande arbetet inkluderar bland annat avhopparverksamheter/avhopparmetoder samt policyframtagaden.