För omkring åtta år sedan flyttade pensionärerna Satu Lundberg och hennes man till Kallboda på Gräsö för att komma närmare deras dotter. För dem var närheten till samhällsservice en viktigt punkt i valet av bygd.
– Valet att flytta hit påverkades ju av att det fanns en butik här. Hade den inte funnits hade vi nog tänkt över beslutet en extra gång. Vill vi verkligen ta en färja för att handla?, säger Gräsobon Satu Lunderberg.
Flera områden drabbas hårt
Enligt Näringsdepartementets underavdelning Tillväxtanalys finns det sju områden i länet som för tillfället har långt till sin närmsta matvarubutik, och som skulle drabbas hårt om den lokala butiken försvann. Ett av dem är Gräsö där restiden för inköp av ett paket mjölk skulle bli betydligt längre om den lokala handlaren skulle bomma igen.
– Då hade man varit tvungen att passa färjan och även om den inte tar så lång tid över så måste man passa returfärjan. Det kommer ta två timmar. Istället för tio minuter dit och tio minuter hem som nu, säger Satu Lundberg.
Antalet butiker blir färre
Under de senaste tio åren har antalet dagligvarubutiker i länet sjunkit stadigt. Från att ha legat på 174 styckeb år 2004 till 148 stycken år 2014. Det är i snitt tre nedläggningar per år.
Gräsöhandlaren Jonas Gröndahl köpte sin butik för omkring fyra år sedan. Vid övertagandet var han tydligt med att bedöma den framtida risken, och analysera om investeringen skulle ge avkastning.
– Ja, absolut tittade vi på det. Men butikern har ju funnits här i över 30 år och den finns fortfarande kvar. Mycket tack vare de lojala permanentboenden, samtidigt som vi har en stark sommarsäsong. Men om sommargästerna inte skulle finnas skulle det vara annorlunda, säger Jonas Gröndahl.
Finns stöd att få
I maj i år godkände EU-kommissionen regeringens så kallade Landsbygdsprogram, där 36,1 miljarder kronor avsatts över sex år, för att stödja landsbygdens överlevnad. Ett stöd som Jonas Gröndahl hittills inte valt att ta del av, men som han inte ställer sig främmande inför.
– Jag har resonerat lite så att jag hittills inte behövt det. Andra behöver kanske det mer, säger han.
Men även om tiderna skulle förändras menar han att envisheten skulle tala.
– Det finns något med det här samhällsansvaret. Att man tänker: om jag inte gör det så kommer ingen annan göra det. Och då kommer byn att dö, säger han.
Enligt Satu finns det bland dem omkring 900 Gräsöborna en oskriven regel, att främja den lokala handlaren, då en nedläggning inte bara skulle innebära krångel för dem själva – utan också för öns utveckling.
– Jag menar, de gamla dör ifrån och de unga flyttar. Så är det ju. Det skulle bli mindre folk om butiken inte fanns, säger hon.