Påskbrev ur Värmlands museums samlingar. Foto: Värmlands museum

Ge eller få godis – så skiljer sig påsktraditionen åt

Publicerad

Att det är saligare att ge än få, gäller det även påskgodis? I Värmland finns både traditionen att tigga godis i utbyte mot ett påskbrev och att dela ut påskbrev med godis i. Liza Ay Hermansson på Värmlands museum berättar hur traditionen sett ut och hur den förändras med tiden.

På vissa ställen är påskbrevet fullproppat med godis, på andra har brevet lämnats över utan innehåll och mottagaren har stått för utdelandet av sötsakerna. Traditionen att uppvakta med påskbrev i Värmland har sett olika ut genom tiderna bland annat beroende på var i länet den har utförts.

Liza Ay Hermansson, museipedagog på Värmlands museum, växte upp i Kristinehamn i östra Värmland. När hon var barn på 80-talet firade hon påsk med sin familj i Årjäng i väst, och minnena från påskbrevstillverkningen där är fortfarande skarpa.

– Jag minns så väl när vi satt och ritade breven och fyllde dem med godis. Jag var så förväntansfull för jag visste ju att jag också skulle få brev med godis i, berättar hon.

Möttes av besvikelse efter påsk

Medan hon delade ut de fullproppade påskbreven fantiserade hon om hur mycket godis hon själv hade fått hemma i brevlådan i Kristinehamn, eftersom hon hade varit borta i flera dagar. Men när de reste hemåt efter påskhelgen möttes hon av den grymmaste av verkligheter.

– Det var bara platta brev i brevlådan! Jag blev så fruktansvärt besviken.

Det aldrig har funnits några tydliga geografiska gränser i länet mellan att ge eller få godis i samband med påskbrev, och traditionerna har förändrats med tidens gång. När Liza Ay Hermansson växte upp på 80-talet uppfattade hon en skillnad mellan östra och västra Värmland. I väst lämnades godis i påskbrevet, och i östra delen av länet fick den som lämnade påskbrevet godis av mottagaren. Hur det ser ut idag är svårare att svara på.

– Det går fort att förändra sådana här traditioner, i år gör man inte som man gjorde för tio år sedan, säger hon.

Nu glömmer barnen påskbreven

I dag går hennes barn påskkärring, och hon märker att de likställer det lite med den nyare traditionen att spöka ut sig och knacka dörr på Halloween. Påskbreven känns inte lika viktiga för dem.

– De brukar komma på att; ”Oj, vi måste ju göra påskbrev också”. Jag vet inte om påskbreven är på väg att försvinna, men det känns lite så, säger Liza Ay Hermansson.

Traditioner försvinner inte – de förändras

Men orolig för att traditionen med påskbrev ska försvinna helt behöver man inte vara, enligt Liza Ay Hermansson på Värmlands museum. De kommer tillbaka förr eller senare i en ny skepnad, menar hon.

Vad tycker du bäst om, att ge eller att få godis i samband med påskbreven?

– Att ge. Det var så roligt att göra i ordning dem och jag visste ju också att man skulle få mycket godis tillbaka. Om man inte bodde i Kristinehamn alltså.

Påskbrevets ursprung

Visa

Påskbrevens föregångare heter tranbrev och var textade eller målade brev som i smyg kastades in till grannar och vänner på Jungfru Marie bebådelsedags afton. Tranbreven var ett sätt att fira vårens och tranans ankomst och var vanliga i bland annat Värmland och Dalsland.

De äldsta tranbreven som finns bevarade på Värmlands museum är från slutet av 1800-talet, men traditionen att fira tranafton kan härledas så långt tillbaka som till medeltiden i Sverige. Förekomsten av tranbrev i Värmland minskade i omfattning under 1900-talet och försvann vid olika tidpunkter i olika delar av länet.

Källa: Värmlands museum, Nationalencyklopedin www.ne.se

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer