Mathias Wahlund arbetade på en restaurang i det stora köpcentret som ligger alldeles intill den norska gränsen. Förra året hade köpcentret nästan fem miljoner besökare, i dag ekar det tomt.

När gränsen öppnade ett tag i höstas blev Mathias Wahlund erbjuden jobb på en godisbutik.  

– Jag såg ett litet ljus i tunneln men så hörde jag att smittan började öka igen och så ringde chefen från godisbutiken och sade: “tyvärr, jag hoppas du förstår”. Och jag sade: “jag förstår, det kan inte ni hjälpa, tack ändå”, säger han.

”Känner sig oförskämd”

Nu håller han kontakt med arbetsförmedlingen via mobilen, all kontakt sker digitalt och söker jobb, även om det ibland tar emot. 

– Man känner sig snudd på oförskämd när man söker jobb i dag, när man vet att arbetsgivaren sliter för att få företaget att gå runt, säger han. 

Det är bara drygt ett år sedan han blev färdig kock, men han har redan börjat fundera på omskolning. Just nu känns allt väldigt osäkert. 

– För eller senare kommer det att behövas kockar, det finns ju vägkrogar och men det känns som min utbildning på tre år är förgäves, att jag gjort det i onödan. Så känns det nu, säger han.