– Vissa saker har etsat sig fast bland annat känslan när polisen riktade in sig på Marius, min styvson. Då förstod jag att det var allvar. Den maktlöshet som jag kände då, den lever kvar.
Det är styvmamman Maria Olsson som berättar.
I Kevinfallet förhördes 120 barn. Fyra av dem var i utredningen misstänkta för att ha dödat Kevin. Det var fem- och sjuåringen men dessutom två 13-åriga pojkar. Marius var en av dem och förhören av honom och familjen blev en mardröm och är det än idag.
”Ville att han skulle erkänna”
I SVT:s dokumentär I skuggan av ett barnamord som sändes 2000 berättade Maria Olssson:
– När Marius kom hem efter ett förhör en kväll var han mycket upprörd. Han sa att polisen inte varit snälla. Det hade de varit tidigare. Det var förbannade och ville att han skulle erkänna att han dödat Kevin. De hade också hotat att köra honom till polishuset. Vid ett senare förhör var han nära sammanbrott och vägrade fler förhör, men han blev övertalad att fortsatt ställa upp.
SE MER: Hör Maria Olsson berätta
Inget stöd
Familjen blev utsatt för hemlig telefonavlyssning som var olaglig och både åklagare och domare dömdes för tjänstefel. Alla i samhället stod enligt familjen på polisens sida och de som skulle kunna vara familjens stöd fanns inte.
– Vi erbjöds aldrig någon juridisk hjälp. Eftersom barnen som var misstänkta var minderåriga var det socialen som skulle bistå oss. Men jag tyckte att psykologerna och de sociala myndigheterna stod mera på polisens sida. Något stöd för oss och barnen fanns knappast, berättar Maria Olsson.
”Rotade i ett inflammerat sår”
Misstankarna mot Marius lades ner efter ett femtontal förhör men den här två månader långa perioden har satt djupa spår hos familjen och när Kevinfallet nu är på allas läppar kommer smärtan tillbaka.
– Nu mår jag dåligt. Jag har haft spränghuvudvärk hela veckan och magen är helkass. Det var som att polisen då rotade i ett inflammerat sår. Det gör än idag ont i det här såret, fortsätter Maria.
Svår tid följde
Efter att Kevinfallet enligt polisen var löst hamnade Marius en tid i drogmissbruk, familjens hus togs av kronofogden och pappa Anton förlorade jobbet. Familjen höll på att rasa samman.
– Min man Anton fick besök av polisen på jobbet. Det pratades bakom ryggen på honom och på oss i familjen. Han klarade inte av det och har inte kommit tillbaka än i dag. Han är nu sjukpensionär. En sådan här sak kommer man inte över. Man bär historien med sig. Jag har inte tänkt på det varje dag sedan snart 19 år, men det finns där. När fallet nu tas upp igen, då gör det ont, mycket ont.