Den 14 januari 2008dog Daniel Brink, 29, i ett familjehem när han var placerad via Styrmansgården.Ett par månader efter Daniels död anmälde hans mamma Lena Brink händelsen tillLänsstyrelsen.
Och Länsstyrelsen ärinte nådig i sin kritik mot hur socialtjänsten i Kortedala skötte Daniels fall.
Länsstyrelsen ärkritisk mot:
* Att Kortedala troratt Styrmangården är ett HVB-hem (hem för vård och boende) som krävertillstånd.
Styrmansgården är inget HVB-hem. Tvärt om, dess ägare Bo-Göran Andersson, hardömts i tingsrätten för att tidigare ha bedrivit tillståndspliktig verksamhet,utan att ha tillstånd.
Andersson har sökt tillstånd hos Länsstyrelsen, men fått avslag.
Länsstyrelsen ?förvånas över? att Kortedala socialtjänst inte har koll pådetta, när de väljer att placerar en ung missbrukare via bolaget.
* Att Kortedala intereagerade över att det var en man inskriven på Styrmansgården som bodde i enhusvagn. Den vetskapen borde ha fått socialtjänsten att överväga vårdenskvalité.
* Att Kortedala inteåkte på studiebesök med Daniel för att se var han skulle bo under sinplacering. Tvärtom skrev handläggaren i sin tjänsteanteckning: ?Nu har Danieläntligen kommit iväg till familjehemmet, någonstans i Småland?
Länsstyrelsen tycker att det är anmärkningsvärt att inte socialtjänsten togreda på var och hos vem Daniel skulle placeras.
* Att Kortedala inteen enda gång under de sex månader som Daniel var placerad via Styrmansgården besöktehonom. Inga telefonsamtal med Daniel under den tiden, är heller dokumenterade.
Ulf Wallin ärsocialchef i Kortedala. Han säger att det blev väldigt fel i Daniels fall ochatt dödsfallet är fruktansvärt tragiskt.
– Länsstyrelsen harkritiserat oss för detta. Vi gjorde en dålig placering och vi gjorde ingenuppföljning. Att Bo-Göran Andersson var dömd för att ha bedrivit verksamhetutan tillstånd, det visste inte vi, säger han.
Men kollar ni inteupp sånt innan ni placerar en människa?
– Nej, det har viinte kollat upp.
Varför inte?
– För att vi tidigarehade haft placeringar där och vi visste att kriminalvården hade haftplaceringar där.
Ni åkte ju inte enspå studiebesök och såg hur det var där innan ni placerade honom. Varför?
– Vi hade ju haft placeringardär innan från kriminalvården och hade en viss erfarenhet och vi hade inte haftde här känningarna då som ni redovisar nu. Styrmansgården blev en nödlösning.Han hade varit på ett annat ställe innan där det förekom missbruk så vi vartvungna att göra något väldigt fort.
Men ni hade välkunnat åka ner och titta? Det tar ju inte så lång tid att köra till Laholm?
– Vi hade fleraplanerade resor, men de sköts upp och de ändrades och till slut så hämtadeBo-Göran Andersson honom. Men det är inte bra att det blev så här. Vi har gjortfel.
Varför reagerade ni inte när det var en person som bodde i en husvagn där?
– Man, ja, det händerväl att folk bor i en husvagn.
Gör det det?
– Ja, det var ingensom reagerade på det då i alla fall.
Inte en enda gång på över ett halvår åker ni ner och hälsar på honom. Hur kandet komma sig?
– Vi är inte där,nej. Det är också fel. Så ska det inte gå till och vi har blivit kritiseradeför det.
Hur kan det hända?
– Jag kan inte svarapå exakt hur det kan hända här. Jag vet inte riktigt hur ofta man ska vara därför att det ska fungera. Vi hade telefonkontakt med honom.
Men det är väl inte samma sak som att åka dit och titta med egna ögon.
– Nej, det är detinte. Vi har ändrat vår rutiner nu och försöker hitta placeringar närmareGöteborg. Det tar en arbetsdag att åka till Laholm.
Men är det för mycketmenar du?
– Nej, det är säkertinte för mycket. Vi har gjort fel. Det var vi som hade ansvaret för honom ochvi gjorde fel. Det är fruktansvärt det somhände.
