Lillan Ellgren-Svensson var hela sitt liv engagerad i olika djurrättsfrågor vid sidan om sitt artisteri. Hennes son Michael Ellgren berättar om hur hon körde skadade katter till veterinären, matade vilda djur och knackade på hemma hos bönder när hon inte tyckte korna hade det bra nog.

– Hon var tuff på det sättet, hon var kreativ och hade ett brinnande intresse för djur, säger Michael Ellgren.

När hon fyllde 89 år tänkte hon att det var bäst att ordna en rejäl fest, för 90 år skulle hon inte bli. Trodde hon.

– Hon tyckte om att samla vänner och bekanta. Sedan blev hon ju 90 år på riktigt och då var det dags igen, säger Michael Ellgren.

Giraffunge som bonus

Men två månader senare avled hon, och trots att det skedde plötsligt hade hon och sonen hunnit prata en hel del om hur hon ville ha sin begravning. Lillan Ellgren hade uttryckliga önskemål om både kistor och musik, men blommorna pratade hon aldrig om. Så när det väl blev dags för begravning tänkte Michael Ellgren att hon nog hellre hade hjälpt djur än fått blommor.

– Jag vet precis vad hon ville så det var ett självklart val, säger Michael Ellgren.

Valet föll på en svensk djurrättsorganisation som bland annat arbetar för att rädda utrotningshotade djur i Afrika.

När begravningsgästerna skänkt pengar till organisationen fick Michael Ellgren snart reda på vad det blev. Tio elefanter och en giraffunge.

– Hon som driver organisationen sa bara ”hoppsan det blev en giraffunge också”, så det var jättekul, säger Michael Ellgren.