Andreas Liljegren är docent i socialt arbete. Nyligen publicerades hans studie ”The police and ‘the balance’—managing the workload within Swedish investigation units”. I den försöker han beskriva det han kallar polisens strategier för att hantera en alltför stor arbetsbörda.

En huvudstrategi är, enligt docenten, att skriva av enklare ärenden.

– Absolut. Det är min beskrivning efter de intervjuer jag gjort med ett stort antal poliser i ett polisområde i en storstad, säger han.

Omöjligt dilemma

Andreas Liljegren utgår från att alla välfärdsorganisationer har ett dilemma med överbelastning, och hävdar att det alltid kommer att vara ett glapp mellan de resurser en organisation får och de förväntningar som finns från stat och medborgare.

– Polisen kan inte säga ”Sorry, vi har annat att göra nu” utan måste ta allt. Då skapas en avskrivningskultur. Man måste skriva av ärenden för att skapa utrymme i en omöjlig ekvation, hävdar han.

Samma bild ges i den granskning som lokalradiokanalen P4 idag redovisar.

Stämmer inte

Men att poliser skulle omfamna en ”avskrivningskultur” och lägga ner också ärenden som kan utredas förnekas bestämt av Ulf Merlander, lokalpolisområdeschef Storgöteborg Nordost.

– Nej, man försöker inte hitta en avskrivningsgrund. Man gör alltid en utredning om det finns minsta spaningsuppslag, säger han.

Han påpekar att de som tar upp anmälan inte fattar beslut om eventuell avskrivning. Det görs av en initial förundersökningsledare, IFL, vars beslut granskas av en annan förundersökningsledare.

Gammal bild

Före den stora omorganisationen av svensk polis 2015 fanns en situation där balanserna (fall som väntar på att utredas) ofta var extremt höga.

– Då kan ha funnits en vilja att skriva av, som ren överlevnadsstrategi – för att inte missa riktigt grova brott. Men sedan omorganisationen hanteras alla anmälningar mycket bättre, säger Ulf Merlander.