Klockan närmar sig halv fyra på eftermiddagen och fyraåringarna Ingrid och Ida ska snart gå hem.
Den här hösten har de flyttat över till storabarnsavdelningen på Hackspettsgatans förskola i Göteborg.
Förra våren var det 19 barn i småbarnsgruppen, och deras föräldrar var djupt oroade.
– Ingrid började att bli väldigt glad när hon slog sig och då insåg jag att det faktiskt handlade om att Ingrid kände att hon då fick sitta i frökens knä, något som de inte hann annars. Jag insåg att barnen använde många olika uttryck för att få uppmärksamhet från personalen, berättar Ingrids mamma Marion Iversen som jobbar som psykolog.
Föräldrarna har tryckt på politiker och tjänstemän för att få ned antalet barn.
– Hela vårt samhälle bygger på att man lämnar barnen på dagis och går och jobbar, och då måste verksamheten fungera, säger Idas mamma Katarina Regård Bengtsson.
Båda tyckte att botten nåddes när deras döttrar gick på en avdelning med 11 blöjbarn samtidigt och de protesterade högljutt. Svaret blev att grupperna måste vara stora för att stävja långa köer till förskolan.
Nu går Ida och Ingrid på en avdelning för 3-5-åringar och gruppen är på 22 barn. I vår blir det 23. Det finns tre anställda pedagoger. Men ungefär en arbetsdag i veckan för varje pedagog går åt till planering av verksamheten. Med rast och planeringstid innebär det att det i praktiken ofta är två vuxna som är med barnen.
– Museibesök och utflykter och sådant drar vi in på, står det inte i läroplanen att vi måste göra museibesök så är det självklart det vi stryker först, säger förskolechef Ann Louise Saarinen.
I år blev det ingen fotografering på Hackspettsgatan, luciatåget för föräldrarna är neddraget till minimum, personalen koncentrerar sig istället på det man ska göra enligt läroplanen. För samtidigt som grupperna har blivit större har kraven på vad förskolan ska lära ut ökat och förtydligats.
– Det blir mycket svårare att göra spontana saker, vi har en otroligt tydlig grundstruktur. Men jag önskar att vi kunde jobba ännu mer med vad vi faktiskt ska göra. Det finns fortfarande så mycket som skolans värld behöver utvecklas i och komma ikapp samhället, som att lära dem mer IT till exempel, säger Malin Borg som jobbar som förskolelärare.
Och Marion Iversen vet vad hon vill se.
– Det finns hur mycket forskning som visar att stora grupper inte är bra för barn. Det finns ingen annan möjlighet än att minska grupperna. Men idag spelar det ingen roll om barnens behov tillgodoses, det viktiga är att platsgarantin uppnås och att det inte är kö till förskolan. Det är inte acceptabelt.
Är det ett alternativ att vara hemma?
– Jag har ett flexibelt jobb och kan vara hemma ibland, men det är inte det som det handlar om. Det är fel att lägga det på föräldrarna för det handlar om politik.