– Jag visste att han var sjuk, men ett sådant besked är aldrig väntat, säger han samlat.

Båda är 40-talistbarn och sågs för första gången på en SSU-kongress under tidigt 1970-tal.

– Jag var fyra år yngre och Göran Johansson var redan då en tydlig profil.

Genom åren korsades deras vägar många gånger. Som när de båda var aktiva i kommunalpolitiken i Göteborg respektive Katrineholm där SKF hade fabriker. Sedan i verkställande utskottet när Göran Persson var statsminister.

– Han var den siste i sitt slag vill jag nog påstå. En arbetare och facklig aktivist som via kommunalpolitiken erövrade riksscenen. Självlärd och full av självförtroende, säger Göran Persson.

Helt konfliktfritt var det inte alla gånger.

– Göran Johansson var väldigt fri och självständig. Han hade ett eget sätt att uttrycka sig och drev sin linje. I bland fick han alla med sig och ibland inte.

Att det var Göteborg som gällde i alla lägen var tydligt.

– Göteborg var viktigare än Sverige för honom. Och han hade en unik ställning i staden. Att gå med honom i ett köpcentrum var speciellt. Alla hejade. Detta var verkligen Göteborgs ledare, säger Persson.