Det var i våras som polisen kontaktade den världsberömde brittiske rättsantroplogen Caroline Wilkinson som en sista utväg att lösa mordgåtan i Näsinge utanför Strömstad. För några dagar sedan fick kriminalkommissarie Sten-Rune Timmersjö resultatet i sin mejlkorg – en bild på den döde mannens ansikte.
– Jag blev positivt överraskad, sedan får vi se hur långt det räcker. Det är inte säkert att vi får fram en identitet med hjälp av detta heller, men vi hoppas det, säger han.
Hittade benrester
Det var hösten 2014 som en kvinna som rastade sin hund på ängen hittade ett människokranium. Polisen hittade sedan ytterligare benrester. Rättsgenetiska avdelningen i Linköping kunde med hjälp av kol-13 och kol-14-metoden fastställa mannens ålder till 42 år.
Mannen är inte skandinav utan kommer troligtvis från något östeuropeiskt land. Det fanns även omständigheter som kunde tyda på att mannen blivit mördad. Sen körde polisen fast. Mannen hade inga kläder på kroppen och inga andra personliga tillhörigheter, vilket försvårade identifieringen.
I somras besökte så Caroline Wilkinson Göteborg för att scanna kraniet och på digital väg återskapa den dödes ansikte.
– När väl en bild tagits fram får det ofta stor uppmärksamhet i massmedia. Mer uppmärksamhet än vad många andra fall får. Tack vare all publicitet lyckas polisen många gånger få fram identiteten, säger hon.
Rekonstruktion som ofta ger resultat
I 65 procent av de fall där hon varit inkopplad har ansiktsrekonstruktionen lett till att personen kunnat identifieras. Men även om tekniken gått framåt oerhört de senaste åren finns det begränsningar. Personens form och färg på håret kan inte bestämmas. Inte heller ögonfärg eller formen på öronen. Därför är bilden som tagits fram på Näsingemannen svartvit.
Bilden kommer att skickas ut via Interpol och polisen hoppas mycket på tips ifrån allmänheten.
Hur mycket resurser ska man lägga på ett gammalt mordfall som det här?
– Jag tycker att man ska lägga resurser på det, för det är ju någon som saknar den här personen. Det är ju någons son, kanske någons far. Det är ju bara tänka sig själv om någon försvann spårlöst från jordens yta, då skulle man inte må så bra som anhörig. Därför tycker jag att man ska lägga stora resurser på det, säger Sten-Rune Timmersjö.