Natten till den 1 oktober 2016 var Jessika, 31, på väg hem från sin mamma i Göteborg. När hon satt på spårvagnen kom en 19-årig man fram och började prata med henne.
– Han var väldigt kontaktsökande, hälsade på min hund och berättade vad han hade för smeknamn och vilken gata han bodde på, säger Jessika.
Men Jessika tyckte att mannen var påstridig och obehaglig, så hon visade att hon inte ville ha någon kontakt. Ändå följde han efter henne när hon hoppade av på spårvagnshållplatsen Marklandsgatan och började gå den sista biten hem. Efter några hundra meter tog han plötsligt tag i henne och började försöka krama och kyssa henne. Han vräkte omkull henne på asfalten och började mata knytnävsslag rakt i hennes ansikte. Med den andra handen försökte han slita av hennes byxor och föra in sina fingrar mellan hennes ben.
– Hans knytnävsslag träffade rakt mot ögonen och jag började förlora synen mer och mer. Jag slogs för mitt liv men hann tänka att är det så här det ska sluta? Ska jag dö nu? säger Jessika.
Bet honom i tungan
Mannen försökte kyssa henne igen men då bet hon honom i tungan så kraftigt att en liten bit av hans tunga fastnade mellan hennes framtänder. Då tryckte han sitt knä mot hennes hals så att hon knappt kunde andas. Jessika lyckades dock bita honom i smalbenet.
Plötsligt avbröt han våldtäktsförsöket, reste sig upp och sprang därifrån samma väg som de hade kommit. Kvar låg Jessika med igenmurade ögon och sönderrivna kläder. Byxorna var nerslitna till knäna.
Samma natt åkte hon till Sahlgrenska sjukhuset och förhördes sedan av polis. Jessika kunde lämna en rad konkreta uppgifter: vilket förnamn mannen hade uppgett, gatan där han bodde, signalement, att hon använt tandtråd för att få ut och spara den bit av hans tunga som fastnat mellan hennes tänder, samt att det fanns blodspår från honom på hennes kläder.
– Jag trodde det fanns goda chanser för polisen att komma vidare, det fanns ju så mycket att gå på, säger Jessika.
Ändå lades utredningen ner ett halvår senare.
– Jag blev förkrossad. Men någonstans vägrade jag ge upp.
Jessika läste själv igenom polisutredningen och i höstas var hon med i teveprogrammet Efterlyst. Efter det meddelade plötsligt polisen att de hade återupptagit förundersökningen. I januari i år fick hon besked om att en man hade gripits och häktats och i förra veckan dömdes han till fängelse i 1 år och fyra månader, samt utvisning efter avtjänat straff, för försök till våldtäkt.
– Det har betytt enormt mycket för mig, att få ett avslut. Det har förändrat mitt liv, säger Jessika.
Undrar varför utredningen lades ned
Hon poängterar att hon hela tiden fått ett bra bemötande av alla inblandade poliser och åklagaren. Däremot undrar hon varför den första polisutredningen lades ner.
– Jag undrar vad de gjorde, och inte gjorde. Åkte de till exempel till mannens adress och knackade dörr? Matchade de DNA-spåren mot sina register? Nu hade jag kraften och orken att själv driva det här vidare, men alla har inte det. Ska det verkligen vara upp till en själv?
Enligt domen hävdade åklagaren att utredningen tagit så lång tid på grund av att gärningsmannen hållit sig borta. Detta avfärdas dock i domen, där det också slås fast att det funnits god bevisning och att den gata som gärningsmannen nämnde också visade sig stämma.
Veckans brott har pratat med polisens förundersökningsledare, Annika Johansson, som höll i den första utredningen. Hon svarade att hon inte minns vad som gjordes 2016 och bad att få återkomma, något hon inte gjort innan denna artikel publicerades.
Fotnot: Jessika heter egentligen något annat.
Se hela reportaget i Veckans brott Redaktionen på svtplay.se klockan 18.00 i kväll. Se även Uppdrag granskning om nedlagda våldtäktsutredningar.