– Miljöhotet lever, i högsta grad, säger Peter Lindberg, professor i zoologi vid Göteborgs universitet och nestor i Projekt Pilgrimsfalk.

Årligen samlas okläckta ägg in och blodprover tas på havsörnarnas och pilgrimsfalkarnas ungar för att mäta gifthalterna.

– Äggskalskvaliteten är bättre och populationerna växer. Men nu ser vi att flamskyddsmedel som är hormonstörande påverkar reproduktionen för exempelvis falkar negativt, säger Lindberg.

Mer än tusen fågelpatienter

Fågelcentralen i Kungälv var tidigare ett viktigt centrum i Projekt Pilgrimsfalk. I dag är det en sjukförläggning för skadade fåglar.

Förra året tog man hand om över tusen fåglar. För dagen finns där ett femtiotal.

– För omkring 90 procent av de fåglar som kommer hit finns det en mänsklig anknytning till skadan i form av bilar, fönsterrutor, taggtråd, elledningar, oljeutsläpp med mera, säger Tommy Järås, föreståndare för Fågelcentralen.

Han kan också vittna om miljögifter som fortfarande ställer till elände i naturen.

– Vi har haft fåglar som berguv och häger här under hösten som hade oerhört höga kvicksilverhalter i sig. Och en kanadagås med mycket höga halter av bly, berättar han.

Skarvarna i buren är glupska. Och livsglada. Värre var det när de kom till Fågelcentralen, då fanns det inte mycket till livstecken hos dem.

– En av skarvarna satt, när han hittades, fast i fiskekrokar och fiskelinor, en krok satt rakt genom halsen och en annan i trampdynan. Han kunde inte röra sig. Han har fortfarande ont i ett ben, berättar Tommy Järås.

Högst i näringskedjan

När TT besöker fågelnästet i Kungälv delar skarvarna rum med tre svanar, några fiskmåsar och gråtrutar i en bur. Svanarna har slagit i vingarna när de försökt landa eller lyfta från isen.

Fågelcentralen byggdes för att vara avelsplats för pilgrimsfalksprojektet från 1987 till 2000 då verksamheten flyttade till Nordens Ark.

Vid mitten av 1970-talet fanns bara omkring 15 häckande falkpar i landet. Av havsörnar ett 50-tal. Båda arterna är högst upp i näringskedjan och hos dem såg man hur miljögifter ackumulerades. De utgjorde underlaget för att studera varför rovfågelbeståndet så kraftigt decimerades under 50- och 60-talen.

– Vi samlade alla våra burfåglar där. Vi använde falkarna som värphöns och kläckte äggen i en maskin, berättar Peter Lindberg.

En massa falkungar sattes ut främst under 1990-talet i Västsverige.

Havsörnarna var däremot för stora för att hållas i burar och bedriva avel med. Där satsade man i stället på att lägga ut giftfri mat i tidigare örnrika trakter, fri från miljögifter som direkt dödligt kvicksilver, PCB, DDT och andra bekämpningsmedel som senare förbjöds.

– Vi placerade ut tusentals grisar i bland annat Stockholms skärgård som mat till örnarna under nästan tre decennier, berättar projektledaren Peter Hellström på Naturhistoriska riksmuseet.

Det blev lyckat. I dag lever omkring 375 häckande pilgrimsfalkspar i Sverige. Av havsörnar finns över 600 häckande par.