Det hela började med att en skola skulle byggas i västra Kenya, sex timmar från Nairobi, en skola för alla, även handikappade som inte alltid har så hög status i landet.

Musiken skapade en stark gemenskap under de ansträngningarna som krävdes för att få skolan byggd. Och när skolan väl stod färdig var musiken och leken kvar som förenande faktor.

– Så vi använder musik och märker att musik är det enda verktyg som kan bygga broar mellan människor på bara några minuter eller sekunder. Vi är bröder och systrar, säger Baba Gurston, tillfällig hedersrektor.

– Han har tillfört enormt mycket glädje och värme. Han visar på allas lika värde. Det kanske är något barn extra idag som behöver höra Babas historia och känna igen sig i det. Det kanske betyder särskilt för det barnet men också att vi har väldigt mycket gemensamt. Till exempel när Baba var ute och lekte på rasten. Så är det ganska lika lekar oavsett var vi bor i världen, så vi är mycket mer lika än vad vi ibland tror, säger Peter Pop Lundback, initiativtagare.

Imponerad av svenska elever

Hur skulle du jämföra de svenska eleverna med de i Kenya?

– Här är eleverna lite blyga, och allt de gör är i ordning. Ett ord räcker för allting. De är bra på att ta instruktioner, säger Baba Gurston.

En av  eleverna på Betelskolan som fått ta del av den tillfälliga rektorns pedagogik är Allis Olofsson.

Har du varit i Afrika och planerar du att åka dit nu kanske?

– Nej, skrattar Allis Olofsson, elev Betelskolan.

Och så har de ju byggt en skola i Kenya, vad tycker du om det?

– Jag tycker det är jättebra, jag blir inspirerad och sugen på att hjälpa till, säger Kajsa Lundell, elev Betelskolan.