”Pappa sa till mig idag dra åt helvete din bög jag hatar dig, första dagen jag såg dig så hatade jag dig, åk till din mamma istället för jag vill inte ha dej här jag ångrar att dina mamma gjorde dej. Kan ni svara jag behöver hjälp”.

Mail från en pojke, 9 år.

Det är verkliga berättelser, som den här, som ligger till grund för studien som gjorts i Göteborg. Förra året hade Bris över 21 000 kontakter med barn. Nästan en tiondel av dessa handlade om psykisk misshandel. Barn som i hemmet utsätts för nedsättande kommentarer av de vuxna, kallas: slampa, ful, elak, jävla snorunge. Barn som hotas med stryk eller till och med dödshot. Kränkningar som i princip sker dagligen.

– Det påverkar dem väldigt djupt, säger BRIS utredare Karin Johansson till Västnytt. Många av dem berättar att de drabbats av psykisk ohälsa. De är deprimerade, har ångest, de skadar sig själva, många har ätstörningar och flera vill inte leva längre.

Enligt Bris måste samhället bli bättre på att se de riskfaktorer som gör att barn utsätts för psykisk misshandel. Det handlar bland annat om familjer med missbruksproblem, eller familjer där någon vuxen lider av psykisk sjukdom.

Men det finns även fall där barnen i till synes välfungerande familjer skadas känslomässigt av föräldrarnas bristande engagemang.

– Ett exempel är föräldrar som reste på tre veckors semester och lämnade sina barn, 11 ? 13 år gamla, ensamma hemma, berättar Karin Johansson.

Många som tar kontakt med Bris beskriver en svårighet att få hjälp för sina problem. Och på Bris menar man att lagstiftningen måste ses över.

– När det gäller fysisk misshandel har vi en lagstiftning som fungerar hyfsat, säger Karin Johansson. Men när det gäller psykiskt misshandel har barnen i princip ingen rättsligt skydd alls.

Reporter: Per-Olof Stjärnered