När teaterföreställningen Jihadisten hade premiär i fjol på Göteborgs stadsteater väckte den starka känslor. Politiker, ledarskribenter och användare på sociala medier riktade skarp kritik mot pjäsen, men många kom också till dess försvar.

Nu är den tillbaka.

– Därför att den fortfarande är aktuell helt enkelt. Resorna till Syrien har i princip upphört, men radikaliseringen har inte upphört, det är samma mekanismer, säger Johan Gry, manusförfattare och regissör till Jihadisten.

Skapa dialog

I slutet på september blir det nypremiär för föreställningen – på Angereds teater. Föreställningen riktar sig nu mot gymnasieskolor och har fått stöd från Göteborgs stad och ska ingå i stadens förebyggande arbete mot våldsbejakande extremism.

– Syftet är att skapa dialog, en diskussion. Att problematisera det här med vad orsakerna är till att unga människor söker sig till extrema ideologier. Jag inbillar mig inte att vi frälser världen, men vi bidrar med ett litet strå till stacken, säger Johan Gry.

Många kritiker

Riksdagsledamoten Robert Hannah (L) var en av kritikerna till pjäsen när den visades.

– Jag tycker att det är problematiskt att när vi i Göteborg, som i Sverige har skickat absolut flest terrorister att mörda andra människor, försöker att förstå jihadisten. Offrens perspektiv saknades i den här pjäsen senast, säger Robert Hannah.

Riksdagsledamoten vill inte stoppa pjäsen, men tycker att den har brister.

– Senast marknadsfördes föreställningen med att försöka förstå och tycka synd om dessa människor. Det stora målet måste vara att motverka att det rekryteras ungdomar, men jag tycker inte att pjäsen lever upp till det målet. Om det görs fel kan det i stället bli en hyllningsföreställning.

”Snyftpjäs”

Regissören Johan Gry menar att han uttryckte sig olyckligt i en artikel och att kritiken kom därefter.

– Kritiken handlade om att vi skulle relativisera terrorism, att det var en snyftpjäs, men det var ingen som hade sett den, de bara antog att det.

Hur ser du på den kritiken?

– Den diskussionen är faktiskt skrattretande, men det är inget att skratta åt, det är tragiskt att människor angriper så aggressivt något som de inte har en aning om vad det är. Ingen som gick ut och kritiserade hade sett pjäsen.