Den 8 december 2014 drabbades Elsie-Marie Johanssons 66-årige man Lars av en kraftig hjärnblödning. Han opererades i åtta timmar och placerades på NIVA, neurointensiven på Sahlgrenska. Fyra dagar senare får hon beskedet att det råder platsbrist och att Lars som är medvetslös och andas med hjälp av respirator skall transporteras med ambulans till sjukhuset i Lidköping, samtidigt som SMHI gått ut med en klass 2 varning.
– Jag frågade om jag kunde påverka detta då det inte var rimligt. Så kan man ju inte bedriva sjukvård. Först lägger man ner enorma resurser på att försöka rädda hans liv och nu skall man riskera hans vård genom att transportera honom 13 mil i dåligt vinterväder. Då fick jag till svar av en läkare att det skulle jag ta med politiker, säger Elsie-Marie Johansson.
Ifrågasatte transporten
13 mil och två timmar senare i ett uselt vinterväder kommer man fram till sjukhuset i Lidköping. Där får man omgående ett samtal med en läkare.
– Han mer eller mindre ifrågasatte varför man transporterat upp Lars då man bedömde att han var ganska rejält sjuk för att göra den här resan, säger Elsie-Marie Johansson.
Hade de resurser att ta hand om din man?
– De gjorde bedömningen att de hade ingen infektionsläkare och de hade ingen neurolog. Den närmaste var i Skövde. Då tänkte jag att det här är inte sant. Då skickade jag ett mail till sjukhusledningen och beskrev vad jag kände för det var ett kaos, säger Elsie-Marie Johansson.
Några dagar senare fick hon ett samtal med Göran Matejka, områdeschef och biträdande sjukhusdirektör, och man gick igenom det som hade hänt.
40 år inom vården – trodde inte det var möjligt
Och Elsie-Marie Johanssons reaktion tjänar på att ses utifrån den erfarenhet hon själv har av vården. När hon gick i pension 2015 hade hon över 40 yrkesverksamma år inom vården. Hon varit allt från undersköterska till adminstrativ enhetschef för onkologen i Mölndal och inom kirurgin på Sahlgrenska.
Med denna erfarenhet hur ser du på att platsbrist bestämde var din man skulle vårdas?
– Jag trodde inte att det var möjligt att man skickade så här dåliga patienter, säger Elsie-Marie Johansson.
Men historien är inte slut där. Lars Johansson skickas, efter påtryckningar från personalen i Lidköping, några dagar senare tillbaka till Göteborg. Denna gång till Östra sjukhuset. Han är fortfarande medvetslös och fast i respirator. Efter några veckor på Östra skickas han till Sahlgrenska, där han sedan dör utan att ha någonsin ha återfått medvetandet.
Elsie-Marie hade än en gång olika möten med sjukhusledningen bland annat chefläkare Görel Nergelius.
– Jag uttryckte min önskan att de skulle informera politikerna, och jag tryckte på, efter det att Lars hade gått bort, att det här skulle ingen annan få vara med om. För det tyckte jag var så fruktansvärt, säger Elsie-Marie Johansson.
Hon tog för givet att budskapet skulle tas vidare och att sjukhusledningen skulle informera politikerna om läget.
Blir förtvivlad när ingenting hänt
Nu två år senare ser hon på SVT Nyheter Västs sändningar Och hon ser hur Kai Knutsen, chefläkare på Sahlgrenska uttrycker hur förtvivlade de är över rådande platsbrist, att läkarna fortfarande måste skicka medvetslösa patienter i ambulans till olika sjukhus i länet för att bereda plats åt andra patienter. Hon ser och hon blir både förbannad och förtvivlad.
– Jag tror inte det är ett eller två fel utan det är många fel inom sjukvården och man skall kanske använda ordet systemfel, säger Elsie-Marie Johansson.
Politikerna borde ut i vården
Hur ser du på att högste ansvarige politiker Johnny Magnusson, den moderate styrelseordföranden i VG-regionen säger att chefläkarna uppger att patientsäkerheten inte är hotad, trots anställdas och medias alla larm?
– Jag är mycket förvånad. Om han läser i tidningar och hör vad de anställda säger. Varför invänta vad sjukhusledningen säger hela tiden. Han kanske skulle gå ut till en mottagning och sett hur det ser ut. Någonstans har han väl ansvar att skaffa sig en egen bild om vad det är som sägs, säger Elsie-Marie Johansson.