Redan vid den första inkontinensoperationen 2007 fick Ulla problem då hennes urinblåsa skadades vid ingreppet. Men det var vid nästa operation 2019 då ytterligare ett plastband, en så kallad slynga, sattes in som läget förvärrades.
– Jag levde ett aktivt liv. Simmade, cyklade, sprang maratonlopp och var alltid i rörelse. Det var också anledningen till att jag ville försöka få bukt med mina läckage, säger hon.
Fick suicidala tankar
Men efter det andra ingreppet började istället nästa operationskö. Den till att försöka få ut näten igen. Vid två tillfällen på två olika kliniker i Sverige gjordes försök, men ingen lyckades få ut mer än några centimeter.
– Jag hade en sådan smärta så jag kunde inte stå ut. Det var helt omöjligt att leva vidare så och jag började fundera på att avsluta mitt liv, säger hon.
Men Ulla gav inte upp utan letade vidare efter andra alternativ. Hon fick tips, i ett av de stängda forumen på nätet där slyngopererade kvinnor möts, om en amerikansk läkare som specialiserat sig på att operera ut slyngor.
– Jag kände mig tveksam till detta. Men bara vetskapen om att jag kanske kunde få tillbaka mitt tidigare liv gjorde att jag var beredd att chansa, säger hon.
21 centimeter nät opererades ut
I november förra året satte sig Ulla på planet västerut. Själva operationen var inte det kostsamma utan resan som hon beskriver som lång, dyr och ansträngande. Men berättar att på plats i Saint Louis opererades 21 centimeter plastband ut.
– Jag vaknade och var såklart öm efteråt men jag var smärtfri och det var nästan så att jag inte kunde tro att det var sant, säger hon och fortsätter.
– Hade jag vetat vad jag vet idag hade jag aldrig någonsin gjort detta från början.
Det är tusentals kvinnor som blir hjälpta av det här ingreppet?
– Ja, men man vet inte vem. Det är problemet. Ingen har kunnat förklara för mig varför jag fick sådana smärtor. Varje kvinna får fatta sitt eget beslut och jag lastar inte sjukvården. Men jag ångrar så att jag inte hörde mig mer för. En liten slynga lät så enkelt när jag fick förklarat det för mig.
Ulla har anmält sitt ärende till sitt eget försäkringsbolag och patientförsäkringen Löf men blivit nekad ersättning i båda instanser.
– Jag orkar inte kriga mer och hoppas kunna njuta av livet mina sista år istället.
HIT KAN DU VÄNDA DIG OM DU MÅR DÅLIGT
SOS-Alarm 112: Vid akuta lägen eller vid tankar på självmord, ring alltid 112.
Hjälplinjen: Ring 90390. För dig över 18 år.
Jourhavande medmänniska: Telefon: 08-702 16 80, chatt: jourhavande-medmänniska.se
Jourhavande präst: Ring 112 och be att få bli kopplad till Jourhavande präst. Mejl och chatt: svenskakyrkan.se
Mind självmordslinjen: Telefon: 90101, chatt: mind.se (även för närstående)
Vårdcentral: Kontakta en vårdcentral om du har självmordstankar eller mår så dåligt att du har svårt att klara av vardagen. Där kan du antingen få behandling eller vägledning till vidare hjälp. Ring telefonnummer 1177 om du behöver hjälp med var du kan söka vård.
Källa: Vårdguiden 1177