Foto: SVT

Brutala attacken raserade Viktors liv

Uppdaterad
Publicerad

Ett drygt halvår har gått sedan den brutala skjutningen på Vår krog och bar på Hisingen. Två personer dog och åtta skottskadades. SVT Nyheter Väst har träffat Viktor som har livslånga fysiska men – och som också har förlorat all livsglädje.

Det var den 18 mars. Många hade samlats på Vår krog och bar på Vårväderstorget för att titta på Champions leauge-matchen mellan Barcelona och Manchester United.

Runt ett av borden satt flera personer.  Några av dem har enligt polisen kopplingar till den så kallade gängmiljön.

Omkring dem satt vanliga Hisingsbor i olika åldrar. Många var där just för matchens skull.

Strax efter klockan 22 stormade två maskerade män in på krogen. De hade automatvapen.

En av dem gick raka vägen fram till ett fullsatt bord.

– Han sköt direkt. Bordet flög och folket runt bordet flög. Han sköt dem en efter en.

”Hade polisvästar på sig”

53-årige Viktor är stamgäst på Vår krog och bar. Denna kväll hade han kommit för att fira sin sons 18-års dag. I väntan på att sonen skulle dyka upp satt han vid en spelautomat, några meter från bordet framför storbildsskärmen.

– Männen hade polisvästar på sig. Jag blev chockad, jag tänkte är det sant?

Det var det. En av de mest brutala skjutningarna i Sveriges historia hände precis framför ögonen på Viktor. Personer framför honom föll i marken, en efter en.

– Alla låg på golvet. Jag var den ende som var kvar långt inne i restaurangen när mördaren fick syn på mig.

Viktor och den maskerade fick ögonkontakt.

– Han höjde sitt automatvapen mot mig, han siktade rätt på hjärtat.

”Låg folk överallt”

Viktor kastade sig ner på golvet. Två skott small av. De träffade honom i höften och i ena låret.

– Sedan hörde jag ett klick från magasinet. Då tänkte jag att nu avrättar han mig.

Det kom inget mer skott. I stället lämnade mördarna krogen.

Viktor låg på golvet och såg sig om.

– Det låg folk överallt. Det stank av blod och rök och det var alldeles dimmigt. Först var det knäpptyst men sedan började skriken.

Vi träffar Viktor på ett annat torg en fredagsförmiddag. Han går sällan till Vårväderstorget nu för tiden. Han vill inte konfronteras med minnena.

När han fortsätter berätta spricker rösten. Tårarna börjar rulla ner för kinderna.

– Jag låg en månad på sjukhus. Jag var nära att förblöda, jag förlorade sex liter blod. Hade det inte varit för polisen och ambulanspersonalen hade jag varit död. Hade det inte varit för personalen på Sahlgrenska hade jag också varit död.

Känner inget hat

Tiden efter sjukhusvistelsen beskriver Viktor som ett helvete. Han äter 15 morfintabletter om dagen och går på olika typer av rehabilitering. Smärtorna i höften blir han inte av med.

Men värst är de själsliga såren.

– Jag lider av mardrömmar. Jag ser bilderna från kvällen framför mig hela tiden. Jag försöker sudda bort dem men det går inte.

Viktor beskriver också hur hans omgivning har drabbats.

– Jag är inte samma person som tidigare. Min familj har det svårt med mig. Jag är inte den typen jag en gång var. Jag har en väldigt stor sorg i mitt hjärta.

Men trots allt det mörka säger sig inte Viktor känna något hat.

– Jag har inget hat i mig. Men jag skulle vilja träffa han som sköt mig och ställa några frågor.

Viktor lyfter sin krycka och håller den som ett gevär.

– Jag vill peka på honom med min krycka och fråga honom hur det känns. Jag vill fråga honom hur han tror det känns när någon försöker avrätta honom.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.