Klockan var sex på morgonen när Mats Burvall tog plats bakom spakarna i en av Holmen Skogs skördare. Efter tre timmar i maskinen kommer avlösaren Torbjörn Lustig från Bastuträsk. Och medan Mats och skotarföraren Luis Garcia avrundar före rasten har Torbjörn hunnit koka nytt kaffe.

Mötesplatsen är given. Eller är den det? Frågan är: Rastkoja eller inte rastkoja?

– Rastkoja, svarar Torbjörn Lustig utan betänketid, du måste ta ett break om du vill du ha ett liv efter 61 år.

Samma skog – skilda världar

Torbjörn Lustig och hans grupp är anställda av Holmen Skog. Bolaget har satsat närmare en miljon kronor på en kombinerad rastvagn och verkstad med elverk, vattenburen värme och vatten. Men för en liten entreprenör som investerat miljoner i maskiner och kör på uppdrag är verkligheten en annan.

Anton Häggström från Norsjö är entreprenör. Anton kör skördaren medan sambon Ida Karlsson rattar en skotare.

– Vi kan inte sitta i kojan och fika halva dagen, vi är här för att jobba, sa Anton till SVT Nyheter Västerbotten i fredags.

Rasten en generationsfråga

Men koja eller inte är också en generationsfråga. Ju yngre maskinförare desto mindre viktig tycks pausen och kojan ha blivit. En attityd som skogsarbetarnas fackförbund, GS- facket, väl känner till.

– Vi försöker få våra medlemmar ska förstå att de ska klara av att arbeta i 30 eller 40 år, och då är det viktigt med avbrott och att röra på sig, säger ombudsmannen Kristoffer Englund, som har lång erfarenhet som fackligt skyddsombud i skogen.

Men kan man inte ha förståelse för en liten entreprenör som behöver varje krona för att företaget ska överleva?

– Förståelse kan man ha, men alla ska följa arbetsmiljölagen, säger Kristoffer Englund.

Social faktor

Ju äldre skogsarbetare, desto mer värnar de skogskojan.

– Kroppen behöver ett avbrott där man sträcka på sig, och så behöver man sitta och snacka om annat. Jakt, fritid och Skellefteå AIK, säger Mats Burvall.