– Det är det värsta mål jag varit med om, säger försvarsadvokaten Pelle Svensson.

Det var natten till en söndag sommaren 1988 och allt började med en simpel cykelstöld. Nikita Fouganthine, som då hette Juha Valjakkala, och hans flickvän var i Åmselse i Västerbotten och stal en cykel som stod på en gård. Pappan och den 15-årige sonen i familjen upptäckte stölden och körde efter med bil. När de kom i fatt paret vid kyrkogården sköt Fouganthine ihjäl pappan och sedan sonen på nära håll med ett gevär – trots att han vädjade för sitt liv.

Mamman i familjen, som kom till kyrkogården strax därpå, dödades också.

Engagerade hela landet

När nyheten kablades ut blev den lilla orten Åmsele plötsligt synonymt med tre bestialiska mord.

Sigvor Lundkvist bidrog med en pusselbit till polisjakten som kom att gå genom Sverige, från Åmsele via Dalarna, Värmland, Västra Götaland, Halland och Skåne, och engagera en hel nation, innan paret efter en vecka greps på ett tåg i Danmark.

Morgonen efter mordet kom hon körande genom skogen, på väg in till Orsa för att handla. Längs med vägen gick ett par ungdomar som hon plockade upp i sin röda Saab. Juha satte sig fram och hans flickvän, som såg trött ut, där bak.

– De hade kaniner i en korg. Det var den enda packning de hade med sig, säger Sigvor Lundkvist om den bisarra detaljen som blev ett viktigt spår efter mördaren.

Flörtade med tjejer

Fouganthine krävde att få den berömde brottmålsadvokaten Pelle Svensson som försvarare.

– Han var känslokall och oberörd inför det grymma mordet. Samtidigt var han skämtsam och glad. Han tog det med en klackspark, säger Svensson.

– När de hemska obduktionsbilderna visades flörtade han med unga tjejer som kommit dit, han var som en popidol.

Svensson hotades och fick poliseskort till och från rätten. Han kämpade för att hålla sig professionell.

– Det fanns stunder när jag grät, när jag var ensam på hotellrummet. Han visade en så fruktansvärd grymhet.

I början nekade de åtalade till anklagelserna, sedan skyllde de på varandra.

Svensson fick tidigt känslan att Fouganthine var skyldig, men det dröjde många år innan han tog på sig morden.

– Jag tror att det var för att han skulle kunna få nåd, men också för att det var sant.

Glömmer aldrig mötet

Fouganthine dömdes till livstid fängelse för morden. Hans flickvän dömdes till två års fängelse för medhjälp till misshandel. De avtjänade straffen i Finland.

Församlingsprästen Arvid Dsinnejs, som kände mordoffren väl, höll jordfästningarna när de begravdes sida vid sida. Vid samma tid var han häktespräst. Han uttrycker sig försiktigt men säger att han aldrig kommer att glömma den första gången han träffade Fouganthine, bara dagarna efter morden.

– Något sådant kan man inte radera ut, säger han.

Ewa-May Karlsson, kommunalråd i Vindeln, menar att händelsen har präglat Åmsele mycket.

– Minnena finns kvar även om åren har gått. I byn vill man inte uppmärksamma årsdagen, man vill lägga det bakom sig och gå vidare.