Förr i tiden var alla tomtar grå. Lika grå som husen i Gallejaur. Bakom varje knut väntar man att en tomte ska titta fram.

– Då jag var liten var jag helt övertygad om att tomten bodde i Gallejaur. Det var ju här jag träffade honom varje jul, säger Crister Lövgren, idag den ende bofaste invånaren i byn.

Tillhörde två län

Crister Lövgren växte upp i Gallejaur på 1950-talet. Då gick lapplandsgränsen rakt genom byn. Tre gårdar hörde till Norsjö, fem till Arvidsjaur. Numera gör gränsen en utvikning så att hela Gallejaur ligger inom Norrbottens län. Och idag är hela byn – ett kulturreservat.

– Jo, Gallejaur är en av de 41 unika kulturmiljöer som Riksantikvarieämbetet förklarat som kulturreservat. Vi är i gott sällskap. Carl von Linnés sommarställe, Gunnebo slott och så vidare, påpekar Crister Lövgren.

I Gallejaur handlar det om en hel by där byggnader och mark ska bevaras för framtiden, men även kunskaper och traditioner. En lokal stiftelse och Galijar-Järvlias kulturförening sköter om det praktiska. Crister är föreningens ordförande.

– Byggnader, odlingmark, skogen och slåtteränger, allt ingår i kulturreservatet, berättar Crister.

”En tidskapsel”

I filmaren Åke Edströms dokumentär – Systrarna i Gallejaur – som sändes i SVT för 25 år sedan fick man en inblick i systrarna Karlssons sätt att leva. Ebba, Greta och Lisa Karlssons släktgård är kärnan i kulturreservatet. Här finns 14 byggnader och allt lösöre bevarat från fyra generationer – till och med krukväxter och juldekorationer. Julgransprydnaderna är inhandlade från Åhlén & Holms katalog från 1930 – priskuranten ligger framme på det generöst tilltagna köksbordet.

– Att komma hit är som att hamna i en tidskapsel. Rogivande och väldigt intressant. Här får man en inblick i hur livet kunde te sej för snart 100 år sedan, säger Stina Bäckström från Lauker, som är bjuden av sin arbetsgivare att äta julbord i Gallejaur med arbetskamraterna.  

– Julstämning och jättemysigt, säger Frida Johansson, från Arvidsjaur, också hon på julbordsutflykt till Gallejaur.

Grå timmerhus

Just julbordet serveras i en nyuppförd byggnad, som smälter in diskret i miljön, innan själva byn tar vid. Ett undantag från de strikta byggnadsreglerna.

– Det är inte lönt försöka sätta upp en villa i mexitegel här, skrattar Crister Lövgren.

Istället är det grå timmerhus – totalt ett 50-tal – som präglar bilden och därmed stämningen i Gallejaur.

– Om tomten finns, är jag säker på att han skulle trivas bättre här än i Rovaniemi, konstaterar Crister Lövgren med ett klurigt leende.