Den svårnavigerade skärgården i Bottniska vikens finska sida består av 5.600 öar och holmar. Kvarken, liksom Höga kusten i Sverige, har utformats av landhöjningen efter den senaste inlandsisen. Därmed blir det ett sammanhängande område med unik natur, där det svenska sidan handlar om dramatiskt landskap med höga klippor och stup och på den finländska sidan ett flackt och låglänt skärgårdsområde.

– Kvarken godkändes enhälligt som ett naturarv och utan längre diskussioner, uppger Pertti Sevola som är chef för Västra Finlands miljöcentral för YLE.

Höga Kusten och Kvarkens skärgård ligger några timmars båtresa ifrån varandra (150 km) och utgör de topografiskt mest extrema landhöjningslandskapen (högt respektive lågt) i Östersjön. Kvarken skärgård med dess flacka tvättbrädesmoräner är ett resultat av nedisnings- och avsmältningsprocesser under den senaste istiden. Höga kusten är det enda kuperade landhöjningsområdet runt Österjön med höjdskillnader på över 300 m ö.h.

Kvarken är det första naturvärldsarvet i Finland som tidigare har fem kulturarv. Men kvarken blir inte ett eget område, utan räknas som en utvidgning av världsarvet Höga kusten. Det gemensamma namnet blir enligt Unesco ”High Coast/Kvarken Archipelago”, alltså Höga Kusten/Kvarkens skärgård.

– Vi har varit ambivalenta till det finska initiativet, men våra finska kollegor har övertygat oss med vetenskapligt underlag och vi har efter ett antal år sagt ja till en sammanbildning av världsarvet Höga Kusten med den finska sidan. Därmed bildas ett unikt världsarv som knyter samman två länder och visar att naturen är gränslös. Den höga och den låga kusten i de båda länderna visar tillsammans den unika landhöjningen – säger Västernorrlands landshövding Gerhard Larsson i ett pressmeddelande.

Andra som fick världsarv var Mexiko, Colombia, Kina, Malawi, Tanzania, Senegal och Gambia samt Etiopien. Världsarvslistan, som upprättades 1972, innehåller nu över 820 platser jorden runt.