I fjol somras kunde en tydlig uppgång synas i lämmelpopulationen. Det var därför som många experter tippade att det skulle bli en riktig topp den här sommaren. När en sådan inträffar lever hela fjällvärlden upp. Lämlarna springer omkring överallt i terrängen och fjällugglor och fjällabbar tar för sig av det dukade bordet.
-Det var mycket gott om lämlar under den gångna vintern. Men det tycks som om stammen mer eller mindre kraschade under snösmältningen, för nu är de inte särskilt talrika, säger Anders Angerbjörn, fjällrävsforskare vid Stockholms universitet.
Hans bedömning gäller hela fjällkedjan från nordligaste Dalarna upp till Torne träsk. De fjällrävar han studerar i norra Härjedalen har fortfarande en och annan lämmel att föda upp ungarna med, men något överflöd råder inte, och längre norrut i exempelvis Padjelanta i Norrbottensfjällen är smågnagarna ännu färre.
Förr om åren, under lämmeltopparna på 1960- och 1970-talen kraschade lämlarna normalt på hösten i stället för på våren. Orsaken till förändringen är okänd.
-Dynamiken har helt klart ändrats, vilket är synd för turisterna, säger Angerbjörn.
Han påpekar att detta inte är det enda frågetecknet vad gäller lämlarnas liv. Trots decennier av forskning vet man fortfarande inte med säkerhet vad som ligger bakom de märkliga populationscyklerna med toppar vart tredje eller fjärde år. Det kan vara rovdjuren som är den drivande faktorn, men även klimat och växternas ekologi kan spela in.
Flera mysterier
Ännu märkligare är att det tycks finnas en långtidscykel ovanpå den kortare cykeln. Under 1980- och 1990-talen upphörde i princip de våldsamma svängningarna mellan toppar och dalar innan de plötsligt återupptogs igen 2001-02. Men liknande uppehåll har noterats tidigare, under 1940- och 1950-talen. Vad som styr dessa är ett ännu större mysterium än de korta cyklerna.
-Det verkar som om det rör sig om någon sorts 18- eller 20-årscykler. Men vi saknar en mekanism som kan förklara vad som händer, säger Angerbjörn.
TT